Life - Lupple & Medi PRS

Han nickade och lyfte upp henne.
"Jag kan gå ner till köket. Där kanske det finns kakor." han log.
"Vi kan säkert ta en var."

Hon nickade.
"Jag är bara några dagar men jag vet redan. Gärna." hon log och såg på henne.

Rose fnissade till och slog armarna om honom och nickade. "kakor. "Viskade hon.

Mi log stort. "Åh jag längtar tills det syns och tills bebisen." Viskade hon och rörde försiktigt vid hennes mage. "Tant Mi pratar. "Viskade hon lyckligt mot magen. Hon var helt medveten om att bebisen inte kunde höra riktigt än men ändå. Det var aldrig för tidigt att börja.

Han nickade.
"Mjölk eller saft? " frågade han förtjust.
"Vi värmer kakorna och så har vi kall mjölk."

Hon nickade.
"Gabriel ville ha bröllopet innan det syntes och vi kommer vara rätt många så vi vill ha det ute så ingen ska känna sig utanför. " Hon log.
"Vi ska vara på min tomt eftersom det är en samlingspunkt för alla."

Rose log glatt. "Mjölk och kakor, gott. "Log hon lyckligt.

Mi nickade sakta. "Det är förståeligt. "Viskade hon och nickade. "Det är en riktigt bra plan, många kommer vilja komma. " Sa hon lyckligt. "Åh bröllop. Jag älskar bröllop. "Viskade hon ärligt. Flyttade undan sina händer och satte sig i soffan igen.

Han satte ner henne på bänken och tog fram ett paket med mjölk och hällde upp det i en kastrull och började värma det och log.
"Inte för varmt." sa han och log.

"Det förstår jag. Du gillar barn med." Hon log.
"Vet du en annan sak? Vi har brytit förbannelsen. Vi kan få mer än ett barn."

Rose skakade på huvudet. "Inte för varmt. "Sa hon allvarligt och såg på mjölken.

Mi nickade. "Åh du anar inte, det är det mest oskyldiga i världen och jag är så avundsjuk att jag inte kan få några. "Log hon. "De är vår framtid. "Fortsatte hon lyckligt. Men skrattade sedan till. "Åh det är fantastiskt. Kan bero på varggenerna, de brukar få ganska många barn. " Sa hon tankfullt.

Han log och tog fram två koppar, en söt som såg ut som en katt och en blå.
"Jag tror du vill ha katten?" Frågade han mjukt

"Kanske det." hon log och strök sig över magen.

Rose fnissade. "Katten, ja katten. "Viskade hon och sträckte sig efter den med ett stort leende.

"Så är du nervös?" Frågade hon nyfiket. "Över bröllopet, graviditeten? "Frågade hon ömt och log.

"Du ska få den när mjölken r i. Annars har du inget att dricka." Han hällde över mjölk och gav den till henne tillsammans med några kakor.
"Sådär!"

Hon log.
"Klart jag är nervös. Jag ska gifta mig. Jag ska föda barn. Det var liksom.." hon rodnade.
"Jag är dock så lycklig."

Rose väntade tålmodigt och tackade när han serverade henne. Hon tog några djupa klunkar och åt sedan av kakan. Med ett stort leende på läpparna.

Mi nickade och kramade hennes händer. "Det är så förståeligt. "Viskade hon. "Se det från den ljusa sidan, du har i alla fall fått välja din man. "Log hon och kramade hennes händer. "Ja det är en upplevelse, men du kommer vara väldigt bra på det. Du är gjord för det. "Log hon och nickade. "Såklart du är. "Sa hon uppmuntrande.