PRS Lupple & Medi

Hon ryckte till av nålen men hon sa inget och log mot Dorian och skakade på huvudet.
"Jag känner inget." Hon såg på Alexander och såg sen bort.
"Kan du göra rent och sy som en riktig läkare?" Hon flinade och ryste.
"Jag skulle vilja ta ett års bad. Känner mig så smutsig."

Alexander nickade och började ta bort de gamla stygnen.
När det väl var klart så stirrade han på såret.
Det var hemskt stort.
" Jag lovar. "Log Alexander och började sedan fixa, tvättade upprepade gånger och sydde. Noggrant och ordentligt.
Dorian såg på henne.
" Du kan så få bada i ett helt år. Så länge jag får vara med." Viskade han och flyttade upp hennes hand till munnen som inte blev sydd, och kysste den mjukt.

Hon grimarserade och ville rycka åt sig armen men den var fastspänd så ho inte skulle råka rycka åt sig den och hon såg på Dorian och log mot honom.
"Men du gillar inte att bada sa du ju." Hon log retsamt och räckte honom colan.
"Kan du öppna den är du snäll?"

Dorian såg på henne och flinade.
" Och jag tänkte i ett badkar typ. Inte liksom havet." Sa han allvarligt och studerade henne.
" Vi kan väl bada i ett badkar." Bad han och tog sedan emot colan och nickade.
Öppnade den smidigt.
"Alltid." Viskade han och gav tillbaka den till henne.

"Okej." Hon såg på Alexander.
"Kan jag få mer det svider när du gör rent." Hon drack lite och såg på Maria.
"Vart är pappa?" Hon såg sig om och lade huvudet på sned.
"Åh han kommer snart. Oroa dig inte."
Hon log och såg på Alexander.
"Hur.. Fy vilket fult sår. Tog dom en nål för hästar eller vad?"

Alexander såg på henne och nickade.
" Absolut." Sa han och tog upp rengöringen igen och började tvätta av och suckade sedan.
"Jag tror vi måste spola detta. Det kommer kännas." Sa han och suckade och reste sig upp och hämtade ytterligare lite material som han fäste på flaskan med rengöring och liksom satte i en typ av slang, en liten en i såret och tryckte på.
Ned på skyddet rann både blod, men också smuts. Alexander fortsatte att spola rent tills det enbart var rent blod som rann.
Han tog bort flaskan och slangen och bytte ut skyddet.
Torkade försiktigt av hennes arm för att sedan börja sy.
"Jag vet inte ens om det var en nål dem använde. " Sa han trött och irriterat, märkte att han avskydde den dåliga behandlingen på alla sätt men också den medicinska.

Dorian hade studerade hennes arm noga, och blodet.
Hans tänder kom ofrivilligt fram och han rörde sig lite närmare såret.
Det luktade så gott. Men han kände ett grepp om sin axel och såg Lathan stå där med ett brett leende.
"Hej där min solstråle." Log Lathan och pussade Willows panna.

Hon kved och försökte dra loss sig men hon kunde inte. Det sved så mycket. Tårar rann och hon bet ihop läpparna.
"Fan." Hon slappnade av och såg sedan på Lathan.
"Pappa." Hon såg utmattad ut och såg på Dorian.
"Älskling kan vi se film ikväll och sen ligga i ditt rum och sova?"
Maria såg på sin man och log.
"Hon har några skråmor men hon verkar vara okej om man inte skadar henne. Då svär hon som en sjöman."

Dorian såg på henne och nickade lite.
"Mm film." Sa han, fortfarande lite trollbunden av hennes sår.
Hörde sedan Maria och såg på henne.
Nog hade hon svurit. Han bet sig lite i läppen.
" Älskling, svär du verkligen?" Flinade han och lekte lite med hennes hår.
"Tristan, är ditt projekt klart?" Frågade han lugnt på italienska.

"Ja jag svär. Det svider och gör ont så ja jag svär. Jag tycker jag ska få."
Hon slappnade av när ett rent bandage rullades över och hon såg på Alexander.
"Kan du kolla min andra arm med?" Hjärtat slog hårt och hon flåsade.

"Nej jag har inte fåt allt än men ritningarna är klara. Det blir en liten stuga fullt fungerande ifall man vill komma ifrån det stora huset." Han log.

Dorian skrattade lågt och nickade.
"Såklart du får, det bevisar bara att det finns ännu mer för mig att lära mig om dig. " Log han lyckligt och lekte med hennes hår. Hörde hennes hjärta och hennes flåsningar och blev genast orolig.
Alexander flyttade sig snabbt över till den sidan och tog bort det bandaget och stirrade på såret.
Det var ett bett.
" Dorian, vem?" Sa Alexander i en så lugn ton att det nästan var obehagligt.
Dorian stirrade mot honom och kände sig otroligt utpekad.
"Inte jag, det var han den där Alrik." Sa han upprört och studerade såret oroligt.