Förändrad värld Lupple & Medi

Hon tog hans hand och ledde honom till en soffgrupp och satte sig. Drog lite i sina fingrar och såg sedan ut mot vattnet.
"Jag kanske inte minns alla gånger. Men jag kan berätta om några."

Han lyssnade och drog henne sedan in i sin famn. Kramade henne och kysste henne.
"Såja det kommer bli bra. inget att vara rädd för. Han kan inte skada dig mera..."

Han satte sig ned i soffan och såg på henne. "Okej. När du är redo." Log han lugnt.



Hon kände hans armar om sig och kylan var besvärande. Hon kände sig kall inombords men hon la armarna om hans hals och besvarade hans kyss. Inget mer att diskutera.

"En gång så ville han undersöka min rygg. Du vet hur jag haft besvär." Hon såg på honom och svalde.
"Det var så att jag var vaken. Bedövad men hur allt hanterades. hur han behandlade mig under operationen och sedan efter." Hon såg bort.

"Aurora..." Han sköt henne ifrån sig och såg in i hennes ögon.
"Vill du vara här?"

Han svalde hårt. Detta var inte Rhiannons fel. "Jag beklagar. Gjorde han något olämpligt?" Undrade han.

Aurora kände hur han försvann och hans blick kändes hård. Hon såg ned i vattnet och nickade. "Ja såklart." Viskade hon. Kände sig så liten.

"Hur menar du?" Frågade hon och lade handen mot ryggen.
"Att han rörde vid mig?"

"Jag tror dig inte." Han log och tog sig ur poolen.
"Om du väntar kvar så kommer jag med lite själslig medicin. Du är ibehov av det." Han försvann och kom sedan tillbaka med en bricka och en handduk över ena armen.

Han nickade sakta. "Delar av det du berättar är redan förbjudet. Jag vill veta om han har gjort fler förbjudna saker." Viskade han tyst.



Aurora såg efter honom, med en sorgsen blick. Mediciner. Hon hatade sådana. Medan hon väntade så satt hon mest där och stirrade ned i vattnet. Försökte fånga upp minnena.

"Det är klart han gjort. Han gillade att utdela straff." Hon såg på honom.
"Inte lika hårda du gjorde med honom men i samma stuk."

han satte sig ner på kanten med brickan. Det stod en skål med glass och ett stor glas med läsk.
Glassen var även prydd med färska bär och en ljust brun sås.
"Medicin." Log han och såg på henne.
"Vill du äta den?"

Han nickade sakta. Straff var inte förbjudet. Om det inte var en speciell fysisk bestraffning. De skulle vara orörda när man köpte dem. Om man bad om det. "Jag förstår." Sa han tyst.

Hon tittade på brickan. Det verkade för bra för att vara sann. "Får jag äta den?" Undrade hon nyfiket. Tog sig närmare kanten och klättrade upp.

"Han helade ju oss. " Hon såg på honom.
"Han var oftast arg och då kom han och valde en. Tog en upp och gjorde det."

"Det är medicin för själen så ja. Du ska äta den." Han log.
"Annars ger jag dem till måsen." Retades han.
"Han är nog sugen."

Han nickade sakta. "Jag är så ledsen Rhiannon." Viskade han.

Hon skakade på huvudet. "Inte ge bort." Sa hon glatt och tog några skedar av glassen och log stort.