PRS Lupple & Medi

Hon såg på Dorian och såg sedan på Alexander och nickade.
"Dorian jag har en fråga. Jag undrar hur vi träffades Ta det kort det kanske hjälper mig att minnas."

Dorian såg på henne när hon talade men vände sedan bort blicken och bet sig lite i läppen.
" Du bad om väganvisningar till ditt hotell." Log han.
Visste inte hur han skulle förklara det annorlunda.
Han svängde av på en väg och Alexanders sjukhus stod skyltat på vägen och han pressade bilen till det yttersta.

"Vart var jag..? Italien!" Hon sken upp och nästan hoppade ut.
"Jag är i Italien och jag frågade dig om hjälp." Hon såg lycklig ut och tårar började tinna.
"Dorian ju längre bort jag kommer ju fortare minns jag!"

Han slängde en blick på henne och skrattade till.
" Det stämmer bra." Log han lyckligt och hörde hennes ord.
"Då får jag helt enkelt köra ännu snabbare." Flinade han och fortsatte att pressa pedalen till mattan och ganska snart svängde han in på sjukhusets parkering och parkerade bilen.
" In med er." Flinade han och hoppade ut ur bilen och rörde sig långsamt för honom men ändå snabbt och öppnade dörren åt Willow.

Hon klev ur bilen och sjönk ner i en rullstol som hade rullats ut och såg helt slut och tog hans hand.
"Dorian... Du gillar inte att simma." Hon flinade och smekte hans hand.
"Men du älskar mig." Hon såg på honom och tårar rann ner.
"Dorian!"

Han kände hennes hand och vände blicken mot henne och skrattade lågt.
"Åh älskling." Viskade han och omfamnade henne.
"Min älskade älskling." Viskade han och kysste bort hennes tårar.
Såg rullstolen men kunde inte riktigt bry sig om den utan skopade upp henne i famnen och bar in henne mot sjukhuset.
"Minns du?" Frågade han hoppfullt.

Hon såg på honom och lutade huvudet mot hans kropp och nickade.
"Ja jag minns." Hon lade armarna om honom och snyftade svagt.
"Tur att jag inte mindes dig under min fångenskap. Jag skulle vart så dryg och längtat sönder mig." Hon kysste honom och drog handen genom hans hår.
"Älskar dig!"

Han smekte hennes hår och pressade sina läppar mot hennes.
"Åh älskling, Älskade älskling." Viskade han och vandrade efter Alexander som ledde in dem i ett rum och han gick in och la försiktigt ned henne på britsen.
"Älskar dig mer." Viskade han och kysste henne igen men blev snart ombedd att backa och Alexander åkte fram till henne och log svagt.
" Ta all er tid senare. Nu Willow, kära Willow. Så kommer jag bedöva din arm. Med en liten spruta. Ta bort dessa förfärliga stygn och göra dem rätt." Sa han och log mot henne.

Hon lyfte på armen så ett skydd lades under och hon nickade och såg på Dorian med kärlek i blicken.
"Kan jag få något att dricka? Läsk?" Dörren öppnades och Maria kom in och sedan Tristan med läsk i handen.
"Hur mår hon?" Han log och räckte över läsken med ett leende på läpparna.

Dorian mötte hennes blick och försökte verkligen hålla sig från att inte fortsätta kyssa henne.
Han kände av Tristan och Maria innan de ens kommit in genom dörren och när de gjorde det så vinkade han bara lätt.
Han behövde ta igen all tid han förlorat med att inte se på henne.
"Bra." Viskade han som svar.
Alexander bedövade armen och väntade en stund, bedövningen tog snabbt.
"Känner du nått?" Frågade han och hämtade resten av verktygen och tog ett par nya handskar och slog sig ned.