prs yehet & kkaebsong

"Tycker du?" Frågar Joshua med ett leende strykandes över läpparna, förhoppningsvis kommer nittonåringen inte bli allt mer illamående. Det skulle bli rena helvete.
"Samuel, räddaren i nöden kommer anländades med tre katter." Sjunger brodern som än en gång kommer instigandes. Han låter de tre extremt lurviga katterna falla ihop i en trasslig hög på sängen bredvid de två. "Varsågod." Än en gång ler artonåringen nöjt upp mot sin bror och lägger lilla Mimmi i Zihaos knä, ja Mimmi ska allt börja gilla den äldre också.

”Var du tvungen att ge mig just Mimmi?” Undrade Zihao och betraktade den lilla kissemissen med nästintill skrämda ögon. Bra, nu var han rädd för en av katterna också, kunde det bli värre än så? Tveksamt kliade han henne bakom ett av öronen, även om han höll ansiktet på avstånd. Man visste verkligen aldrig vad katter kunde få för sig. Han slängde en hastig blick mot Samuel innan den åter fäste sig på Mimmi. ”Kan jag också få en skål med chokladpudding? Det var gott..”

Joshua nickar bestämt som svar på den äldres dumma fråga.
"Ja, hur ska ni annars bli vänner?" Frågar han med en lätt suck och begraver ansiktet i de två katternas pälser, så söta. Sammie börjar att klättra på de rosa lockarna, underligt. Nej, en sådan färg i en sådan konsistens har han aldrig rört vid. Fascinerat följer hans storebror efter medan Joshua själv äter av sin chokladpudding. Gosigt. Dock förstörs stämningen lite av Samuels stön.
"Okejdå, ni är skyldiga mig, påminner jag er." Påpekar han muttrandes och för benen ut ur dörren.

Med ögonen stint fästa på Mimmi, putade Zihao med underläppen. Ja, ja, det var väl sant. Men det betydde inte att katten skulle börja tycka om honom, även fast det nästan började verka som det. Trots att nittonåringen höll sig borta från katten, började hon klättra upp för bröstkorgen på honom och strök sig mot käkbenet.
”Jag tror redan att vi har blivit vänner”, påpekade han och sneglade efter Samuel. ”Jadå, du behöver inte vara orolig över det”, ropade han efter den jämnåriga och skrattade till när Mimmi började lämna små pussar över de bleka kinderna. ”Titta, det är inte bara jag som gillar att lämna sliskiga små pussar.”

Blicken vilar på Mimmi som börjar kela med nittonåringen.
"Jag sa ju det." Påpekar Joshua som är helt upptagen med de två lurvbollarna som bosatt sig på hans rosa huvud. De två katterna börjar försiktigt glida ner från huvudet till axlarna, där de gosar in sig. "Tror alla djur gillar det Zihao."

”Inte alla djur”, påpekade nittonåringen och gjorde en grimas. ”Har typ fiskar tungor?” Fortsatte han och såg plötsligt fundersam ut. Försiktigt drog han fingrarna genom Mimmis lurviga päls, tvinnade den mellan fingrarna. ”Det känns inte som om de har det..eller har jag fel? Har aldrig riktigt tänkt på det faktiskt”, erkände han och plockade ner kissemissen i famnen istället, där hon rullade ihop sig till en liten boll av fluff. Alla de tre små djuren var extremt gulliga och söta.

"Det var bara ett talspråk Zihao, om du kollar på majoriteten av kattdjur, lejon, tigrar, leoparder, så använder de sig mycket av sliskiga pussar som du kallar det. Ibland är det väl bara för att tvätta varandra men också för att via kärlek och omtyck vissa fiskar har tungor, vet jag." Berättar Joshua med en lätt axelryck, vilket får katterna att rulla ner mot bröstet.. vilket då får såren att göra något extremt ont. De små lurviga djuren verkar märka detta, och skuttar tillbaka upp till hans axlar.

Nittonåringen sjönk ner längre mot kuddarna och vände blicken upp mot taket.
”Men inga pussar är sliskigare än mina, de är så mysiga, eller hur?” Undrade han med lysande ögon och gosade ner sig hos Joshua. ”Du kanske borde ta en värktablett förresten? Så kanske det inte gör riktigt lika ont”, fortsatte han och slängde en lätt orolig blick mot artonåringen. ”Kan hämta en om du vill, de finns i badrummet va?” Även om han själv sällan åt värktabletter, verkade det verkligen som om den yngre kunde må bra av en sådan.

Innstämande nickar Joshua och låter huvudet falla ner mot Zihaos bröstkorg.
"Dina pussar kommer alltid vara mysigare." Medger han, medan en rynka bildas mellan ögonbrynen. "Nej, det behöver du inte. Det blir nog bättre snart." Med ett litet leende tar han återigen en sked med chokladpudding och känner hur kroppen slappnar av. Underligt hur det funkar, att han kan glömma allt under en kort stund. "Plus vill jag ha dig här."

”För att det tar så många sekunder för mig att gå och hämta en värktablett”, muttrade Zihao och himlade lite med ögonen. ”Hm, det känns ju bra att du vil ha mig hä-” Han tystnade tvärt när en andfådd Weimin rusade in i rummet. Gräddbakelsen vek sig dubbel med händerna på knäna och tog några djupa andetag innan han rätade på sig med en grimas.
”Mamma och pappa kommer”, konstaterade han med ögonlocken ihopknipna. ”Alltså de är redan på gården, vi kan inte få bort dem.”