De utvalda

Ethan fortsatte gå, ingen stoppade honom. De förstod att han ville hem till sin fru. Han höll fortfarande kniven i sin hand och var nästan framme hemma då han sjönk ner på knä igen. Han hade dödat två människor, visserligen kräk, och han ångrade det inte, men han hade dödat dem...

Eletha såg honom komma, "Ethan?" sa hon och sprang en bit, "Ethan din jävla idiot vad har d gjort?" sa hon och kom sen fram till honom och sjönk på knä vid honom. Han behövde inte säga något, "Så, du gjorde det?" sa Eletha och visste inte om hon skulle vara glad eller ledsen.

Ethan såg ner i marken och greppade hårt om kniven. "Ja.." mumlade han. "Men, om det inte vore för männen i byn så hade jag varit död istället....Jag visste inte om att det fanns en tjänare, båda är döda".

Eletha nickade, ett vad var det jag sa fanns på hennes tunga men hon sa inget. "Vad bra.....släpp den nu så går vi hem." sa hon mjukt, tog av honom kniven och hjälpte upp honom på fötter.

Ethan släppte taget om kniven och reste sig stelt upp med hjälp av henne. "Förlåt" mumlade han. "Jag borde ha väntat till morgondagen...". Han började gå. "Jag behöver tvätta mig...".

Eletha tog kiven, torkade av den och satte den i sitt eget bälte. "Det gör inget, det som är gjort är gjort och du överlevde." sa hon och följde med honom in, "Tvätta dig då." sa hon bara trött.

Ethan nickade. Han gick in till en vattenbalja de hade och drog av sig kläderna och tvättade av blodet. Han behövde nog bränna kläderna..Det var svårt att få bort blodfläckar. Han gick sedan till sängen och kröp ner.

Eletha la sig vid honom och la armen om honom, "Älskar dig, tack." sa hon och kysste hans nacke.

Ethan kramade om henne. "Jag önskar att de fega jäklarna aldrig funnits" mumlade han och strök hennes kind. "Det första jag ska göra imorgon är att skaffa fram örten till dig":

"Jag önskar att jag dödat dem själv." sa Eletha men nickade, "Låter bra, troligen är det hans." sa hon med en äcklad min.