Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade bara och såg mot vattnet och lade huvudet på sned.
"Jag har fakiskt varit hos Allan tidigare. innan min bestraffning.." Viskade hon och vände sig sedan om.

"Till poolen." Sa han och tog hennes hand.

Han stelnade till i kroppen. Vad pratar hon om? "Vad menar du?" Frågade han lugnt. Lät inte hans oro skina igenom.

Hon kramade hans hand och gick med försiktiga steg till poolen. Väl där så stoppade hon ned sina tår och sken upp. "Det är jättevarmt." Sa hon glatt.

"Som jag sa. Jag har träffat honom tidigare. Han är ju en läkare väl? Så han har undersökt många av oss. " Hon ryste och lutade sig mot honom.
"Kan vi gå upp? Det börjar bli kallt här nere." Sa hon tyst.

"Så varmt är det inte. Då skulle du bli kokt." Han klev ner och log lite.
"Så varmt är det inte. Det är en pool bara."

Han nickade sakta. " Okej. Jag förstår." Sa han lugnt. "Så han bara undersökte dig?' frågade han lugnt. Tog hennes hand och ledde ut henne från rummet och sedan ut från maskinrummet och började ta med henne uppåt.


Aurora ville inte poängtera att i jämförelse med honom så var det jättevarmt utan klev bara ned så hela hennes kropp täcktes med vatten.

"Inte bara det. Han utförde prover, exkrement. " Hon drog sig närmare.
"Så aldrig se honom."

"Så skönt." Viskade han och satte sig närmare henne och lade armen om henne.
"Och ikväll tror jag det blir en vacker middag med fisk, kanske hummer. Ni får se." Han lekte med en slinga från hennes hår.
"Mår du bra?"

Han såg på henne. "vilka typer av prover?" Frågade han. "om du orkar berätta.' sa han ömt.

Aurora hörde knappt hans ord om maten. Hon hade försvunnit iväg i tankarna. Hon såg sig själv som liten. Med kedjor runt armar och ben. Förvirrat tittade hon ned på armarna, det kändes som de var där nu men hon såg inga. "Kedjor." Mumlade hon men sen var allt borta och hon såg upp på Theodore och log ömt. "Bara bra." Viskade hon med ett stort leende.

"Kan vi gå upp mer? Jag tyker det här är obehagligt med." hon höll hans arm.
"Jag kan berätta."

Han smekte hennes nacke och såg oroad ut.
"Kedjor? Vad menar du?" Han lade huvudet på sned.
"Aurora om det är något så måste du tala om det för mig. Jag vill inte att du ska vara rädd eller ledsen. Du har lite mer fri vilja än dina systrar och bröder. Du har fri talan och jag uppmuntrar dig till allt du vill. Snälla berätta vad som tynger ditt hjärta."

Han nickade. "bara en sista trappa så är vi på däck igen." Log han och pekade mot den och började gå. "gärna. Jag vill att du ska känna att du kan prata med mig." Log han ömt.



Aurora såg på honom, förvirrad. Kedjor? Varför pratade han om kedjor? Hon blev genast rädd. Vad hade de pratat om? Fri talan? Det lät som något bra. "Mina minnen. Jag kan inte hämta dem. " Viskade hon. " De är där men låsta. " Fortsatte hon. "Jag vet vad ni kan göra." Förklarade hon nickande. "Men det är någon mörk som är här inne. Inte du. Mästaren." Fortsatte hon viskande.

Hon gick tyst och hon vände sig sedan om. hon såg ganska rädd ut när hon kom upp och slog armarna om honom.
"Lovar du att inte göra illa mig?"

"Mästaren?" Han smekte henne över kinden.
"Du ska inte behöva lida. Seså om du inte minns så är det väl inget?" Han log lite retsamt.
"Men jag lyssnar på dig mer än gärna..."

Han nickade sakta. "Jag lovar." Viskade han och kramade mjukt om henne. Vad hade skett?

Hon såg på honom och log svagt. Det var lätt för honom att säga. "Men jag har hela tiden en känsla. En rädsla. Jättemycket. Och på den där festen. Han..." Viskade hon men tystnade hon mindes honom men samtidigt var han som en skugga för henne. "han försvinner." Viskade hon och tittade ned i vattnet och rörde med fingrarna på ytan.