prs yehet & kkaebsong

När Joshua sedan hör sitt egna namn uttalas, lyfter han upp blicken mot Zihao, för att sedan låta den glid till Samuel.
"Ja, det var han." Medger artonåringen med ett svagt leende, jo Zihao hade lovat det ett antal gånger. Kanske det är mer sannolikt att han håller löftet nu, men det är Samuel väldigt osäker på.
"Okej bra. Håll det löftet också." Säger han och nickar mot sin lillebror.
"Kan du hämta katterna?" Ber Joshua tillslut med stora ögon, ja han vill definitivt mysa in sig hos en katt.

”Klart jag tänker göra, helt värdelös är jag faktiskt inte”, muttrade Zihao som redan lyckats äts upp sin baozi. ”Men det tror ju du, så..” lade han till, mest för sig själv. Ja, nu var han där och rotade igen, bland de destruktiva, dumma tankarna. Men det gick verkligen inte att intala sig någonting annat, vilket i och för sig var ganska förståeligt. Samuel hade all världens rätt till att tro att nittonåringen var praktiskt taget värdelös och att han inte kunde göra någonting rätt. Han förtjänade faktiskt att bli sedd på det sättet efter allt han ställt till med under de föregående åren.

"Lägg inte ord i min mun Zihao, det tror jag inte alls. Du däremot, måste sluta tro att alla andra tänker som du gör om dig själv." Påpekar Samuel och nickar sakta innan han öppnar dörren ute. "Jag tar med katterna." Tacksamt kryper Joshua ner hos Zihao och gäspar tyst, medan han tar lite av chokladpudding.
"Nom nom nom." Säger han glatt.

Med en suck föll Zihao tillbaka mot kuddarna i sängen samtidigt som han lade en arm omkring Joshuas axlar.
”Jag lägger inte ord i munnen på honom, jag bara upprepar vad han sagt innan”, knotade nittonåringen och sneglade på chokladpuddingen. ”Är det gott? Det Der ut dom lera typ”, fortsatte han med en liten grimas. Nej, som sagt så var choklad inte riktigt hans grej. Salta snacks var defintivt att föredra över söta, även om han aldrig sa nej till godis.

"Samuel har inte sagt att du är värdelös Zihao," påpekar Joshua, som nu är upptagen med sin chokladpudding istället för att vara på de två nittonåringarna.. "Det är supergott! Berättade jag om att jag alltid älskade det när jag var yngre?' Frågar artonåringen med ett nöjt leende och håller upp en sked med sötsaker framför den äldres mun.

”Jo, men bara för att du alltid har tyckt om det, betyder det inte att jag tänker smaka och utsätta mig för en dag fylld av magknip”, muttrade Zihao och lirkade ur skeden från den yngres grepp för att sedan föra den mot de fylliga läpparna. ”Det är bättre att någon som faktiskt tycker om chokladpudding äter den, eller hur?” Påpekade han med ett höjt ögonbryn. Jo, det skulle bara vara slöseri att försöka få nittonåringen att äta någonting med choklad i sig.

Med ett lätt leende nickar Joshua, jo kanske det är bäst att Zihao håller sig borta från allting med choklad. Även om det är så gott.
"Jo, jag vet. Smaka inte." Säger han och öppnar munnen och låter läpparna sluta sig skeden, jo chokladpudding är det bästa. "Vad gillar du för någon snacks då? Chips? Godis?"

Fan. Efter allt prat om choklad hade Zihao, som inte ens var förtjust i just choklad, blivit väldigt sugen. Var det värt att få magknip för en sked med chokladpudding? Egentligen inte, nej. Speciellt eftersom det inte var någonting han direkt älskade. Men var man sugen så var man, det var inte mycket att göra åt saken.
”Alltså jag älskar popcorn och ibland chips..men nu kan jag inte sluta tänka på den där chokladpudding bara för att vi har pratat om den så mycket”, muttrade nittonåringen.

Kanske Joshua borde hålla tyst och sluta prata om den ljuva chokladen, men det är rätt svårt, den är ju så god. Han tar sedan ur Zihaos hand och tar upp lite av den mörka desserten.
"Är det värt att testa tror du?" Frågar han med blicken på skeden, för att sedan se upp mot sin fästman. "Det är jättegott.. Men om du ska behöva må illa av det?"

”Äsch, jag har ändå ont överallt typ, så det kan inte precis skada”, svarade Zihao med ett snett leende och stack prövande tingan i den kladdiga smeten. Jo, det smakade mycket riktigt choklad. Vilken överraskning. Nittonåringen tvekade i några långa sekunder innan han slutligen slöt läpparna om skeden och åt upp innehållet på skeden. ”Jag gillar inte ens choklad, men det där var faktiskt ganska gott”, erkände han och sneglade på Joshuas skål. Kanske han var sugen bara för att han fortfarande var hungrig?