When the sun rise [Sv]

Nu kommer två kapitel på raken! De är rätt korta, men hoppas ni gillar iaf!
__________________________________________

Kapitel 23 –
Hugo Weasley

Det droppade stilla från istapparna hängde ner från taket på slottet, och glänste i solskenet under första dagen på vårterminen.
"Hugo?" Jag snurrade runt, och såg Lily komma springande mot mig. Hon saktade in vid min sida.
"Vad är det Lily?", undrade jag.
"Örtläran är inställd.", sa min kusin glatt. Jag nickade för att visa att jag förstått.
"Jaså. Ska vi hitta på något då?"Till min förvåning såg Lily ner i marken. Hon såg riktigt ledsen ut.
"Vad är det, Lils?"
"Jo... Asså jag bara tänkte att du skulle vara med Fredrik.", svarade hon sorgset. Då fattade jag plötsligt. Jag hade knappt pratat med Lily den föregående terminen.
"Lily! Jag insåg inte att jag bara umgicks med Fredrik förra terminen! Jag är ledsen.", utbrast jag. Hon såg upp.
"Menar du det?" Jag nickade. Det menade jag absolut. En glatt leende Lily började komma med förslag på vad vi kunde hitta på under vår extra långa, lediga eftermiddag.
"Ska vi sticka till Hagrid?"
"Bra idé."
__________________________________________

Kapitel 24 –
Fred Weasley

Mitt hjärta slog åter dubbla slag när jag såg henne. Hanna log och vinkade mot mig när Roxanne såg bort. Jag flinade tillbaka. Hon var så vacker. Varför var hon tvungen att vara så förbaskat underbar?

"Hej, Fred! Vänta." Edward och Niklas kom fram till mig.
"Tjena killar. Vad händer?"
"Inte mycket.", sa Niklas trött. Edward nickade instämmande.
Dagen förflöt riktigt långsamt. Jag kunde inte sluta tänka på Hanna. Det var helt hopplöst att ens försöka låta bli det. För jag visste att det inte skulle gå. Jag lät min blick vandra iväg ut genom fönstret, och mina tankar var på helt annat håll än i lektionssalen.

På kvällen gick jag ensam till biblioteket för att skriva klart min uppsatts som jag inte gjort färdigt under dagens lektion i Örtlära. Det var tyst bland hyllorna, och jag trodde inte att någon var där.
"Fred?" Jag snurrade runt och fann Hanna bara en halvmeter ifrån mig. Jag kunde inte förstå hur jag inte hört henne komma.
”Hej, Hanna. Vad gör du här?”, frågade jag i lättsam ton och tog ut en bok ur hyllan jag tidigare stått och studerat.
”Jag har precis gjort klart min uppsatts om polyjuice-elexiret.” Hon visade på en samling pergament. Hon log snett mot mig. Vi bara stod där och tittade på varandra ett tag. Ett så långt tag att ingen av oss märkte att vi bara kom närmre och närmre varandra. Jag kunde se varenda en av hennes ögonfransar. Mitt hjärta dunkade så hårt i bröstet att jag var förvånad att det inte hördes. Hennes ögon glittrade trots det dunkla ljuset. Jag höjde handen för att stryka henne över kinden...
Ett brak och vi for ifrån varandra på en hundradelssekund. Från ingenstans hade bibliotekarien dykt upp, och på vägen dragit ner några böcker från en hylla. Med en sista blick på mig, försvann Hanna ut genom dörren och försvann.

Aww

Omg så bra! Man vill inte att der ska ta sluuut ♥

Två super gulliga kapitel. ♥

awww så awesome

Naaw så söta dem är

Guud vad gulligt!! Superbra skrivet, mer nu på en gång!!

Mega fortsätt skriva.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

meeeer!