Allmänt rollspel! {HP}

Anthonys rökpuffar försvann som om de aldrig hade funnits när Adeleine och Ethan kom in i rummet.
"Jo, det är sant". Hon rynkade på pannan "Fast väldigt random att bara dra hit". Hon skrattade till. Störde sig på bristen av struktur som hon dock själv var del av. Men de skulle säkert kunna hjälpa till. Bara inte dödsätaramerikaner tänkt samma sak, så att det var jämnt ändå. "Vet ni förresten om det fanns dödsätare bland er? Hur såg det ut där borta liksom?"
Hon såg på de andra tjejerna från Hogwarts, och sedan killarna med rynkade ögonbryn. Vad var det som försegick som hon hade missat?

Damon ryckte slött på axlarna.
"Senast jag kollade var ingen av oss dödsätare iallafall", skämtade han i försök till att lätta upp den trycka stämningen.

Ethan drog på munnen.
"Samma här. Och man skulle ju vara ganska körd ifall man var det, jag menar... det är inte direkt så att man går runt med långärmad tröja ".
Damon fnös.
"Som om du går med tröja alls", log han.

Adeleine beslutade sig för att inte kolla på Damon, då hon bara blev förvirrad och osäker av hans signaler. Hon hade sett den sortens reaktion en gång i sitt liv förut, och det hade varit förra året, när hennes systers crush skaffade en flickvän. Men Damon kunde väl inte vara kär i henne? Nej, det var nog något annat. Något som hon inte visste. Adeleine harklade sig. "Öhm, anyway. Cassandra här kom på en sak tidigare idag, och det var att ni kanske ville komma ut och röra på er då och då. Hennes förslag är att ni kanske vill ta över våra roller som elever då och då, genom polyjuice elixiret, så att ni får upptäcka stället", förklarade hon.

May skrattade. "Ja men då så! Nej, men jag tänkte mer på Ilvermorny i allmänhet?" På Hogwarts hade det börjat krypa fram mer och me otrevligheter ur folk, det var i alla fall ett som var säkert.

Ethan var tvungen att dölja sitt skratt i en misslåten hostning.
"Bra idé och så, men…" han sneglade på Cassandra. "Ska vi typ.. öh, låtsas vara tjejer?" Han kunde inte låta bli att fråga - trots allt var hade han en äelig natur.

"Och det är ett problem därför att?", frågade Cassandra Ethan kyligt. Hon gillade inte alls Ethans attityd, och särskilt inte när han slängde ur sig sådana kommentarer.

Adeleine suckade tyst. Och så var ett till tjafs igång. Hon lade handen mot pannan, och blåste ut luft genom hennes läppar. Ingen verkade komma så bra överens just nu.

Anthony rynkade irriterat på pannan. "Kan vi bara skippa alla små bråk och göra något av planen? Jag kan låtsas vara tjej, det spelar ingen roll." Han var tvungen att flina. "Vi kom ju knappast hit för semester, direkt."

"Håller med dig Anthony, jag har inget emot att vara någon av er gentemot att jag näst in till får röra mig fritt här i området till skillnad fårn vissa andra", sa Damon och gav Ethan en svårtydd blick men ångrade redan det han sa. Han kunde inte det göra mer uppenbart att han var svartsjuk och hans blick föll ned i golvet.

Adeleine försökte stänga ute alla som bråkade, men det gick inte. Deras röster växte högre och högre i hennes huvud, som piskor. Tillslut fick hon nog. Hon reste sig hastigt upp. "Bara SLUTA!", utbrast hon irriterat. Allas blickar vändes mot henne. Hon stirrade på dem alla, och hennes irritation fick hennes ledarstyrka att träda fram, precis som hennes pappas brukade göra.
"Jag vet inte vad problemet här är. Häxor, trollkarlar och mugglarfödda stupar åt höger och vänster. Vi har ett jävla krig framför oss, och ni kan vara jävligt säkra på att dödsätarna kommer attackera vad vi än har för åsikt om den saken. Vi har två val. Antingen skiter vi i saken, fortsätter att bråka och låter dem ta fördel av det. Eller så börjar vi bete oss som de vuxna människor vi faktiskt är, och börjar samarbeta för att ta oss ur det här. För gissa vad, vi ger dem faktiskt en fördel av att bete oss som vi gör just nu!", menade hon.