PRS Zora & Emma07

"Käken är din", säger Aralion med ett leende.

Nalai flinar till mot Arlaion
-aa det håller jag med om, ögonformen med faktiskt
sa on mjukt och tänker snabbt
-alltså jag tänker vara fräck nu, men ut, jag vill sova lite
sa hon nu ärligt

Hans mor log.
"Såklart." Hon går närmare henne för att lämna över Novalie i hennes famn. Aralion lägger armen kring Nalias midja.
"Hur känner du dig?" frågar han henne mjukt.

Nlaia tog tyst mot sin dotter och log till
Tack, det finns om du vill laga mat i köket
sa hon mjukt, och det var chock om man visste Nalia fkaitkst vågade överge sitt kök åt en anna kvinna, hon lyssnar å¨Arlaion och såg på honom snabbt
-Trött
sa hon mjukt och rörde hans hand
-öm,
sa hon tyst

Aralion tittade förvånat på henne, förvånad över att hon överlät sitt kök till någon annan. Han log mjukt emot henne.
"Jag förstår det."

Nalia log till mot honom och såg hans fövåning
-vaddå? någon måste få i dig mat!
sa hon direkt och armbågade honom lite i magen oc hdet var då man kädne hur svag hon egentligen var justnu

Han skrattar. Han kände utav hennes armbågning att hon var svag.
"Kom, du borde gå och lägga dig", säger han mjukt till henne.

Nalai sg på honom och log
-Stanna hos mig
a hon tyst nu och vände sig och kolalde in i hans ögon och höll sin dotter tryggt intill sig.

Han log emot henne, nickar.
"Trodde du att jag skulle lämna dig?" frågar han, halvt allvarlig med ett leende. Som om han hade kunnat förneka henne det.

Nalia log mot honom och tänker lite
-menrar mer om du ville vara med din mor, det e det.
sa hon mjukt och gav honom Novalie då hon var trött i arman nu.
-Men då stannar du hos mig nu
sa on mjukt