[PRIVAT] Youtuber

Dan blundade och lade händerna på hennes kinder. Hans ben började värka, så han drog bak dem och satte sig på knä istället, men han släppte inte taget om henne. Hans hjärna hade precis börjat uppfatta att allt var bra, så lättnaden spred sig i hans kropp som en löpeld, och han kunde äntligen andas ut inombords. Han hade varit så rädd.

Cass drog sig tillbaka, men bara några centimeter för att kunna granska Dan. Hennes kropp skakade fortfarande, men det fanns ingen förklaring till varför. Hon bet sig i läppen och placerade sina läppar mot Dans igen.

Långsamt började Dans andetag bli jämnare och han lugnade ner sig allteftersom tiden gick. Hade han lyckats med att rädda situationen för en gångs skull? Det var nog första gången då isåfall. Det kunde han inte komma ihåg hade hänt tidigare. Hade hans glädje över att han inte fuckat upp allt kunnat synas, hade den täckt över hela jordklotet, säkert.

Cass's blå hår föll ner i hennes ansikte, men det var inget hon egentligen brydde sig om speciellt mycket just nu. Hennes händer letade sig ner till Dans midja där hon placerade sina armar runt. Hon visste inte om situationen var okej eller inte, men någonting inom hennes sade att det var de. Tack o lov att Fiona inte hade berättat för hela sociala media världen att Cass och Dan var så kallat 'tillsammans'. Eller hade hon?

Just det, de hade fortfarande inte fort någon video än. Fast Dan kände ändå att det inte precis var nödvändigt. Han visste vad som skulle hända om han och Cass gjorde en video tillsammans. Fandomen skulle delas upp i två sidor, med galna phans på ena sidan och de phansen kallar för "homofober" på den andra. Han visste vad phansen tänkte om alla som inte shippade phan, han hade faktiskt tumblr.

Tillslut drog sig Cass tillbaka, det första hennes ögon kalla ögon mötte var Dans. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga, om det ens var nödvändigt i den här situationen.
"Förlåt..." mumlade hon. "För att jag ställde till med det hela, jag är riktigt ledsen. Jag fattar om du är obekväm eller något, eller om du tycker att jag är en stor idiot som inte är värd dig. Så du kan gå, om du vill, inte för att jag skulle föredra det, men bara om du är extremt obekväm i min närvaro"

Dan såg frågande på henne. "Vad i hela friden får dig att tro det?" frågade han bestört. "Har jag visat det på något sätt? Åh, Gud, det har jag säkert, attans." Han skakade på huvudet. "Det är jag som inte är värd dig, ser du väl, inte tvärtom." Han skrattade och tittade ner i golvet.

"Jag antar att vi båda är guds misstag va?" sade Cass och log svagt.
Hon hade aldrig hört att hon var den ingen var värd, men det kändes bra. "Du är inte värd något fattar du det?", "Du är inte bra nog värd att sitta med oss" eller "Tror du att du är värd att gå med honom till balen eller? Är du helt sjuk i huvudet?" var ett fåtal av det saker folk hade sagt till henne i High School.

"Ja", log Dan tillbaka, "vi är väl det."
Han hörde hur något smattrade mot rutan. Det hade börjat regna igen. Han hade alltid gillat regn, trots att han tyckte att ibland kunde det finnas lite för mycket av det i England.

Cass reste sig tillslut upp från golvet.
"Tror du att Phil gjorde det med avsikt?" sade Cass. "Att han fick oss att träffas?".
Någonting sade att det inte var en slump, han hade ju trotts allt pratat väldigt mycket om Dan på jobbet. I början hade hon trott att dem dejtade, men när Phil slängde ur sig att Dan var singel och att Cass hade mycket gemensamt med honom bötade hon fundera lite över det. Hade Phil planerat att få ihop sina två närmaste vänner?