Privat mellan Ripadal Bella

Jane log mot Alisons läppar och la armarna bakom Alsions nacke fördjupade kyssen.

Alison blev kallare när Jane rörde vid henne, men Alison brydde sig inte. Hon hade lände velat kyssa Jane och tänkte inte förstöra det här.

Jane fortsatte kyssa Alison men efter ett tag så var hon tvungen att dra bort eftersom Alsion behövde ju luft något som Jane inte behövde.

Alison såg på Jane när hon lutade sig bort. Hon visste inte vad hon skulle säga. Att hon älskade Jane? För det gjorde hon.

Jane svalde, hon visste inte vad hon skulle säga.
Hon ville inte ljuga för Alison.
Men om hon sa att hon var vampyr så skulle hon säkert bli rädd och undvika henne.

Alison såg förbi Jane. Hon ville inte förstöra stunden, men vad skulle hon säga?
-Du kan berätta vet du. Vad du egentligen är.

Alison såg på henne och reste sig upp och vände ryggen mot henne och sa lågt.
- Jag har varit.....varit...

Alison såg nu på Janes rygg.
-Varit?
Jane, det är okej. Jag kommer inte springa iväg skrikandes.

Jane vände sig inte om men sa.
- Jag har varit död i 1000 år Alison.
För tusen år sedan drabbades landet jag kom ifrån av pesten och jag var en av de drabbade.
Då jag var som sjukast så.....hoppade en mystisk varelse in i mitt rum.
Sedan svartnade allt för mig och 3 dagar senare vaknade jag upp och var törstig.
Men jag var inte törstig efter vatten, utan det enda jag ville ha var blod.
Jag kunde inte stanna kvar, utan jag flydde så lågt jag bara kunde.
Jag är så ledsen Alison.....jag...jag är en vampyr.

Det tog en stund för Alison innan hon förstod innebörden av Janes ord. Hon blev lite rädd men stod fast vid sitt beslut att vara hos Jane.
-Vad ber du om ursäkt för? Det är inte ditt fel Jane.
Jag kommer stanna hos dig ändå.