D.A:s rollspel

- Snälla ingen ska spela hjälte! Vi slåss, tycker jag, säger jag högt. - En rättvis duell. Går ni med på det alfer?

Jag slog till Joes hand.
- Sluta fattar du inte, det är mer än rätt att JAG offrar mig, jag gör ingen nytta! Ingen i världen skulle sakna mig! Skriker jag.

- Jo jag din idiot! Vi är dina vänner!!!!! Nu slåss vi och tar tillbaks Luna, skriker jag.

Okej, och kalla mig inte idiot, men du vet kanske inte hur det känns att bära på en skitstor skuld, du lever ett vanligt liv och tror att det är så alla ska leva som perfekta familjer! Skriker jag .

Jag ställde mig bredvid Hermione och gav henne en allvarlig blick.

alla skulle sakna dig Rubin, det är bara att du inte fattat det än men alla skulle sakna dig, sa jag till henne innan jag drog tillbaks henne. Jag kollade ner på henne och sa:
-nu gör vi som Hermione sa, Attack!!, sa jag från början vanligt men slutade som ett skrik.

Rubin det där var väll inte snällt, skriker jag
Hon ville ju bara hjälpa dig att förstå att folk visst bryr sig om dig, jag bryr mig faktiskt oxå om dig

- Sectum sempra!!!! Skriker jag. En svartalf faller blödande ner till marken.
- Lamslå! Skriker Rubin och Joe. De siktar på samma och träffar perfekt.

Jag vänder mig sedan till en av svartalferna som är i bakgrunden och skricker
-Expulso!!

- Akta! skriker jag och alla backar. - BOMBARDA MAXIMA!!! Stora delar av rummet har sprängts och Luna har slitit sig loss.