ÖppetRollspel -We are Fangirls and Fanboys

Kayla
Vi börjar gå hemåt.
Efter två minuters vandring sticker det i näsan. "Känner du också det där?" Frågar Gwen. (Sorry, men måste skriva vad du säger, det går inte ihop annars.) "om du menar lukten, så jaa... Luktar dött. Ruttet." Gwen skriker till. Jag följer hennes blick. I diket ligger en död människa.

(Det är ok )

Gwen
Människan är en man, kanske 40 år. Han ligger så att man bara ser halva ansiktet, men jag ser ändå att hans lysande gröna ögon är vidöppna. Dom har tappat sin glans nästan helt, och han ser ut att ha legat där ett tag.

Jenn
Jag skriver klart på manust jag hade halv färdigt. Jag skriver ut hela och läser igenom.

Kayla
Det börjar bli svart för ögonen. "Gwen... Jag kommer att svimma..." Säger jag lågt. Allt vinglar till, men jag känner en stadig hand som håller i mig. Jag börjar få synen tillbaka. "Vem ringer, du eller jag?"

Gwen
När Kayla inte svarar hjälper jag henne att sätta sig ner på marken. Hon lutar huvudet mot knäna och andas snabbt medan jag får upp mobilen ur fickan och ringer polisen. Jag får inte panik. Jag är nämligen van.

(jag är nämligen van?)

(Jga undrar det också ^^)
Jenn
HEJ! Vad händer? skriver jag på 'Klubbiga Klubben.

Kayla
När jag har lungnat mig lite plingar det till i mobilen. Det är från Remus Granger. Jag svarar "jag och gwen hittade en död kille i diket, på vägen hem..." Jag skickar, och illamåendet bubblar upp. Jag kräks.

Jenn
Jag blir blek när jag ser att Kaylin svarat, vist inte det att hon hade svarat utan vad som stod.

(jag menar att det hänt Gwen förr och hon får därför inte panik.)

Gwen

Kayla stapplar mot diket på andra sidan vägen och spyr. Jag kan inte släppa den unga killen med blicken. När jag ser honom ligga sådär, som om han sover, griper minnena tag i mig.
Det är den åttonde juni, 2006. Jag och min bästa kompis Rachel är på väg hem från skolan när vi cyklar runt en kurva. Vägen är smal, och jag som cyklar först hinner se bilen och svänga undan. men det gör inte Rachel. Jag står och stirrar på henne där hon ligger i diket i flera minuter innan polisen kommer. på skolavslutningen två dagar senare sjunger jag en sång till hennes minne, och först då inser jag att hon är död.

Precis samma sak händer nu. Jag inser inte situationen förrän polisen kommer med sirenerna påslagna.