prs med ingetledigt

- gå och dö Marcus, grät jag.
Jag reste mig upp och började slå honom.
- Du är ett monster jag hatar dig, grät jag.

Jag tog tag i hennes händer för att hindra slagen att träffa mitt ansikte.
- Vad har jag gjort nu då? Frågade jag förvirrat.

Jag grät.
- Jag hatar dig tack vore sig hatar Lucas mig, grät jag.
Jag slet mig fri.
- Du har förstört mitt liv, grät jag.

- Men du sa att du älska mig, att du ville ha ett seriöst förhållande. Var allt det en lögn? Frågade jag och kände en klump i halsen.

Jag sjönk gråtandes ner på golvet.
- Jag älskar dig, grät jag.
Jag slängde upp mitt skåp och tog fram en av mina dolkar och började skära mig.
- Missfoster idiot, grät jag och skar mer.

(fattar inte riktigt hatar hon honom först och sen bara sådär älskar hon honom igen? eller? )

Jag drog genast ur dolken ur hennes hand.
-Gör aldrig sådär igen! Skrek jag.
Det var tur att korridoren fortfarande var tom.

( Hon är upprörd och allmänt förvirrad)

Jag kollade gråtandes på honom.
- Jag är ett missfoster, grät jag.

- Verkligen inte! Varför skulle du vara det? Frågade jag förvirrat.

Jag grät högt.

Jag kramade om henne.
- Men varför? Frågade jag igen.