The rich man's daughter(PRS)

Mona svarade inte utan bara satte sig på sin säng igen och började fläta sitt hår. Hon såg blek ut på bara någon dag.

Hilde la armen om henne och funderade på vad hon skulle göra. Något......något för att distrahera hennes tankar.
"Jag kan inte läsa." började Hilde och såg på henne. Det fanns förvisso skola för fattigt folk, men Hilde hade aldrig fått gått där.

Mona reste sig igen efter att ha flätat sitt hår och gick fram till sin garderob. "Jag kan lära dig, läsa för dig" mumlade hon och öppnade den. Hon tog bara ut en klänning på måfå och såg sedan på Hilde. "Kan du...vände dig om?".

Hilde nickade och vände sig artigt om så hon kunde byta.
"Vill du? Säkert? Prästen sa att jag var för syndig för det." sa Hilde, det var prästen som var byns lärare. Men han vägrade ta emot bödelns dotter.

Mona drog på sig klänningen och då hon var klädd så gick hon fram till Hilde. "Ja...Ingen är för syndig för något". Mona visste knappt vad det mendades med att vara syndig. Hon gick och hämtade en bok med vackert omslag, det föreställde ett stort slott. "Det här är en av mina favoritböcker".

"Jo, jag är." sa Hilde nästan andlöst men hon ville inte plåga Mona med sina egna bekymmer. Hon satte sig på sängen så de kunde sitta vid varandra.

Mona slog upp boken på första sidan. Hon började läsa ur den och verkade lugnare än förut.

Hilde lutade sig tillbaka och slöt ögonen lätt lyssnade till sagan, aldrig hade någon berättat en saga förr för henne och Mona verkade lugnare.

Mona lutade sig lätt mot Hilde medan hon läste. Det handlade om en flicka, som från början levde med allt hon kunde begära, men efter många hemska saker så flydde hon från sitt hem men hittade då sin kärlek. Mona hade alltid gillat den.

Hilde lyssnade förstrött och höll armen om Mona.
"Att ha allt och ändå rymma." sa Hilde förvånat, men stelnade till och släppte skräckslaget Mona då hennes far kom. Hilde sänkte blicken och såg ner i sitt knä redo på sin dom, han hade varit så arg på henne sist.