Divergent

Sol mumlade först något ohörbart och såg ner i bordet men drog sedan efter andan och såg på Kai.
"Jag har aldrig varit på fest, vad gör man?" frågade hon och rodnaden steg på kinderna, skönt att inte Cornelia var här mer.
"Så nej, jag tänker inte gå." sa hon och kom upp på fötter.

Kai såg chockat på Sol men tog sig sedan samman. Han ville ju inte få Sol att känna sig mer generad än hon redan verkade vara. Han harklade sig lätt och rodnade även han. "Alltså jag är inte heller så säker på den saken. De tappras fester är inte de normalaste, antar jag. De fester jag varit på är det mycket sprit som gäller, och hälften av alla människor försvinner för att... Göra aktiviteter med sina partners, om man ska säga så. Resten dricker ännu mer, och utmanar varandra att göra en massa helkonstiga grejer." förklarade han med ett axelryck. Han hade alltid varit den som stod kvar sist av alla på festen, den som plockade undan allt som blev kvar och gick och lade sig med en hemsk känsla som tryckte ihop sig till en klump i magen på honom.
Han log lättat då Sol sade att hon inte skulle gå. "Inte jag heller." sade han.

Sol drog på munnen.
"Göra aktiviteter med sina partners." flinade hon åt honom.
"Jag må vara dum men helt dum är jag inte." inte för att hon någonsin hade gjort det, hur skulle hon det? Fått det.
"Fast det är något som sker inom äktenskap hos de flesta, då blir det inga bråk om barn och sådant. De gör allt för att inte ha bråk, så starkvaror och det du pratar om har jag aldrig varit i närheten av." sa hon och såg inte på honom då hon sa det, det var en aningen besvärat.
"Fast du sa att jag skulle göra saker jag inte får, saker jag är rädd för." mumlade hon och började gå ut och väntade in honom.

Kai ryckte på axlarna medan ett flin bredde ut sig över hans läppar. Men leendet försvann snart, ersatt av ett frågande uttryck. "Ursäkta.. Du skulle inte kunna repetera allt du just sagt? För jag fatade ingenting..."

"Äh, inget, glöm det." sa Sol och ryckte på axlarna och väntade på honom i dörren.
"Kommer du?" ler hon och väntar in Kai. Det hon menat var bara att Kai sagt att möta det hon inte vågade och inte dra sig undan som nu.

Kai skakade bara på huvudet och försökte ta in allt Sol sagt. Hon pratade väldigt snabbt, tyckte han faktiskt. Men han kom upp på fötter och gick till Sol. "Så.... Du ska inte gå på festen?" gissade Kai med förvirrad blick då de gick ut på gatan. Frida fick syn på dem och kom fram. "Hej! Ni kommer väl på festen?" log hon mot dem. Kai ryckte på axlarna och Frida skrattade förvånat. "Äsch, kom igen! Alla ska gå!" log hon uppmuntrande och lade varsin arm om deras axlar. Kai ryckte åter på axlarna. Frida suckade och lipade åt Kai innan hon gick iväg igen. Kai tvekade. Om Frida skulle vara där... Och Cornelia såklart... Då kanske han skulle gå ändå? Det lät ju bättre än att lägga sig klockan sju... Kai nickade för sig själv. "Okej då..." mumlade han för sig själv där de gick. Han skulle gå.

Sol såg efter Frida, hon hade inte lovat något. Av det som Kai berättat ville hon det allt mindre. Fast hon visste inte, kunde det vara kul? Skulle det vara som hos de tappras eller annorlunda här? Här var det blandade falanger och blandade åldrar.
"Jag vet inte.........ska du?" frågar hon, hon ville inte gå själv.

Kai såg upp på Sol med bortkommen min. Han hade varit inne i sina tankar. "Va? Pratar du med mig? Näe.... Joo.... Vad sa du?" yrade han. De kom fram till en mindre park, helt tom. Gräsplanen var något sliten, och där borta låg en förstörd boll av skinn. Kai gick mot trädet och sjönk ner med ryggen mot den svala stammen. Han lutade sig bakåt med en kvävd suck och såg upp på himlen.

"Hur är det?" sa Sol med rynkad panna.
"Du lyssnar inte." sa hon lågt och satte sig vid honom rädd att han skulle bli som förr då han inte var där.
"Jo jag undrade om du skulle gå?" frågade hon och började förstrött plocka blommor där hon satt och binda en krans.

"Nejmen det är inget! Jag mår bra! Bara... Tänkte på saker, du vet." log Kai med övertalande min. Han såg ner på kransen som sakta växte fram med Sols smidiga rörelser. Han ryckte på axlarna, "Beror på..." sade han lågt och drog lite i det redan slitna gräset. Han lät de avdragna stråna falla ner mellan hans fingrar igen. Kai väntade spänt på Sols svar.