Tredje Världskriget

Nike satte sig på en stol i ett hörn, tyst som en mus höll hon sig undan. Hon kunde inget om det och alla människor som kom och gick skrämde henne, alla apparater allt. Men det var hennes fel, hennes fel att Akhiti blev sådan. Hon hade också rökt hoppades att det inte påverkat henne, inte för sin skull utan för att de skulle ta vara på Akhiti. Snart somnade hon in blek och tyst.

En nål stack in i Akhitis arm. Det väckte henne.
"Aow!" Sa hon lågt med bister min, sedan blängde hon på Crestan.
"Inte schysst CK!" Säger hon ilsket med eld i blicken.
"Ledsen snöflingan, men det är ditt fel att du tar dem där jävla cigaretterna!" Säger han seriöst men lekfullt.
Han går sedan ut och vara hon och Nike är kvar.
Akhiti kastar ett glas på den sovande flickan.

Nike vaknar inte trots att glaset slagit rakt mot hennes axel och glassplitter rispade hennes hals och vatten vätte tröjan. Nike bara sov djupt, hela hon såg blek ut. Att hon inte hört Akhitis skrik eller vaknat av glaset var oroande.

"Ehh, Nike?" Säger Akhiti och försöker att inte lita oroad. Flickan kliver upp ur sängen och går försiktigt mot Nike.
"CK... Kom ett tag!" Ropar hon osäkert och börjar få undan glassplittret från hennes hals med fingret.

Inte ens nu vaknade hon vilket hon definitivt borde göra. In kommer Crestan och betraktade dem med ett frågande uttryck. "Du ska ligga i säng Snow." säger han.

"Ta hand om Nike, jag klarar mig!" Säger hon menande och börjar lyfta sagd flicka till sängen.
Sedan hämtar hon en spruta som hon trycker in i flickan.
CK börjar motvilligt hjälpa 'fågelboet' och de har henne snart kopplad till en massa sladdar.

Nike ligger blek och still en lång stund, men snart fladdrar hennes ögonlock till och hon slår upp de gröna ögonen. Först stirrar hon i taket och vänder på huvudet. Hon får se Akhiti och sättet sig häftigt upp trots sladdarna.
"Akhiti, du lever. Förlåt det var mitt fel." svamlade hon fram och orolig för Akhiti struntade i varför hon låg där.

Akhiti himlade med ögonen, trots hon kände sid lite varm innombords att Nike brydde sig.
"Geez, jag har blivit skjuten i huvudet, och du tror att lite gift ska döda mig? Jag är förolämpad..." Säger hon med ett flin.

Nike tystnar, "Förlåt, jag visste inte." sa hon bara. Hon var orolig för Akhiti men då hon såg Crestan stelnade hon till lät ansiktet bli utryckslöst.
"Varför ligger jag här då?" sa hon då hon nu först upptäckte var hon befann sig, alla sladdar, sprutan.

Akhiti såg skyldig ut och drog handen genom sitt korta hår.
"Jo, jag glömde ju bort att du inte ska ta av mina cigaretter, så, ja... Hehe..." Säger hon, rösten låter skyldig och hon är lite rosig om kinderna.