PRS(Dragon Fantasy)

Stefan tog ut en sista bok och vände sig mot henne. Med sitt kalla skal. "Jaså? Du sa att jag var allt för dig men ändå bedrog du mig, jag tror inte på dig och det spelar ändå ingen roll. Jag har en annan":

Daniellas blick mörknade och hon blev kylig på rösten, "Vem om jag får fråga? Bättre parti än mig tror jag inte. Jag ska tala med din far." svarade hon kallt.

"Ina är bättre på alla sätt än dig!". Stefans blick glödde till. "Min far? Jag bryr mig inte ett skvatt om honom!". Han vände ryggen mot henne.

"Vem är Ina?" frågar hon då hon aldrig hört det namnet. "Han kan få oss samman, han kan ordna bröllop, han kan." sa hon hotande.

"Ina är min älskade" sa Stefan kort utan att berätta exakt vem hon var. "Om min far ens yttrar det så lovar jag att jag packar mina saker och drar med Ina" hotade han tillbaka.

Daniella såg hånfullt på honom, "Den där lilla saken som följer efter dig? Stefan förstår du inte att hon gör det för att få din rikedom och sin frihet? Alla slavar är lika, de kan inte tänka själv, det är därför de är slavar för vi ska ta hand om dem, bestämma över dem." sa Daniella med en röst som man använde till ett barn.

Stefan blängde på henne. "Det är inte sant!". Dock varh an lite tveksam inuti, var det kanske så ändå? Han hade ju aldrig tänkt på det...
Men han sa inget om det utan bara muttrade "Du kan packa dina saker och gå härifrån Daniella:"

"Åh, jaså inte?" sa Daniella med ett hånfullt leende, "Vill hon inte ha sin frihet? Gör hon inte allt vad du säger? Har hon inte låtsas vara din vän och älskare?" ler hon, då hon märker att han tvivlar och ignorerar det sista han sa.

Stefan tvivlade mer, det var sant..."Alla vill väl ha sin frihet" försökte han argumentera men tystnade sedan. Han hade fortfarande ryggen mot henne och höll hårt i böckerna.

"Ja, och alla gör och säger vad som helst för att få den." säger hon och kommer fram till honom, "Förstår du inte? Hon ljuger för dig." sa hon med ett mjukt leende.