5 steps on how to make James Potter like you [SV]

Logga in nån gåååång ;_;

Har sträckläst allt o de e ju helt jävla OTROLIGT♡♥♡♥♡

Vill ha nytt kapitel snart... ♥

Hej, mina underbaringar!

Jag är så, så, så, så, så ledsen att jag inte uppdaterat på hur länge som helst, har fett dåligt samvete däremot har jag inte varit på humör att skriva och hänt lite personliga grejer som gjort det omöjligt för mig att fokusera tillräckligt på detta, men nu ska det gå bättre! Så här har ni, efter vad som känns som hundra år, en ny del Hoppas den duger även om den borde vara mycket längre för att kompensera för hur länge ni har fått vänta, men men, bättre än inget antar jag!

Puss på er!

27 December

Frusna, genomblöta och rödrosiga klev Albus och jag in genom dörren efter ett långt och envist snöbollskrig angående vem som skulle få bestämma film samma kväll (tillslut gav Albus upp, vilket bara var en tidsfråga eftersom jag i princip aldrig ger upp). Albus mörka hår var vindblåst och stod åt alla hår och kanter och jag ville inte ens se hur mitt eget såg ut. Dessutom hade min mascara antagligen smetats ut ganska rejält också.

"Kom igen, Albus, säg det!" envisades jag och sparkade av mina blöta skor i hallen.

"Nope", svarade Albus och skakade lite snö ur håret. Han började gå upp för trappan mot sitt rum och jag följde honom tätt i hälarna. Som en envis liten femåring - hallå, aldrig hört talas om 'ung till sinnet'? - började jag tjata för att få min vilja igenom. Något jag visste att Albus helt enkelt inte stod ut med. Tjat var alltid ett säkert kort att spela när det kom till Albus.

"Säg det!"

"Nej."

"Säg det!"

"Nej."

"Albus Severus Potter, jag beordrar dig att säga det!"

Äntligen kom han till ett stopp och med en suck vände han sig om mot mig. Med ett pillemariskt leende tippade jag huvudet bakåt så att jag kunde se upp i hans ansikte.

"Nååå?"

Albus slängde upp händerna i luften. "Fine." Han suckade ännu en gång innan han slängde ur sig, "Du är Snöbollskastningens Drottning och du är mer fulländad än mig på alla sätt och vis."

Mitt ansikte sprack upp och jag höjde segervisst näven i luften. "Yes!"

Plötsligt ringde det på dörren och både Albus och jag, som inte väntade någon, vände oss om med förvirrade ansiktsuttryck. Det ringde igen och jag bestämde mig för att ta saken i egna händer. Jag hoppade ner för de sista trappstegen och slängde upp dörren. I nästa sekund stod jag ansikte mot ansikte med en kille som var skrämmande lik spanjoren på Albus foto. Sanningen att säga kände jag först inte igen honom med alla kläder på, men när han började röra på läpparna fanns det ingen tvekan om att detta var Antonio. Plötsligt insåg jag att jag inte alls lyssnat på vad han sagt.

"Eh, ursäkta, vad sa du?"

"Bor Albus Potter här?" upprepade han med spansk brytning.

Jag slängde en snabb blick över axeln och såg Albus stå som fastfrusen i trappan med ett chockat ansiktsuttryck. Jag antog att han var lika förvånad över att se honom som jag.

"Ehm, ja, han--" började jag, men då verkade Albus ha återfått förmågan att röra sig för han satte av ner för trappan med världens största leende och omfamnade Antonio.

Antonio skrattade och besvarade varmt kramen. Jag log för mig själv.

Plötsligt hörde jag James röst från ovanvåningen som ropade, "Albus, Savannah, vem var det vid dörren?" och därefter steg i trappan. Tydligen hade Albus också hört sin bror, för han drog sig undan Antonio som om han bränt sig. Han gav mig en sträng blick, som tydligt sade att jag skulle hålla tyst. Snabbt torkade jag bort det värsta av mascaran från under ögonen och rättade till mitt hår.

I nästa sekund dök James upp vid slutet av trappan i sina mjukisbyxor och lika snygg som alltid. När han såg Antonio blev han aning förvånad.

"Hola", sade Antonio och log mot honom. "Du måste vara James?"

James nickade. "Japp, och du är?" Han såg från Albus till mig i sökan på svar.

Antonio tog helt ogenerat ett steg fram och sträckte fram sin hand, som James skakade. "Mitt namn är Antonio Rivera, din bror och jag lärde känna varandra i somras när ni var i Spanien. Jag är här för att hälsa på honom."

James nickade, nu lite mer förstående. "Åh, så du är också--"

"Trollkarl", fyllde Antonio i. "Ja, det är jag, sista året."

Som om detta faktum plötsligt skapade ett sorts band mellan dem - deras ålder och att båda var av magisk börd - sken James upp. "Nice, man. Välkommen till England", flinade han och gav Antonio en manlig klapp på ryggen samtidigt som han började leda honom in i huset. "Så, berätta, hur lärde du och min lillebror känna varandra?"

Albus såg panikartat åt mitt håll, men jag bara log lugnande mot honom. "Ta det lugnt, Al. Kom igen, vi bär upp hans grejer. Jag antar att han ska sova i ditt rum?" Jag blinkade retsamt med ena ögat mot honom medan jag fattade tag i Antonios resväska.

Albus bara rodnade till svar.

LYCKAN när jag såg att det var du som skrivit!
Lika bra som alltid såklart, och vill bara ha meer!

Supeeeer!!!!!!!!!!!!!♡♥♡!!!!!!!!!!!

ÄNTLIGEN!! AAAAH!! WHAT OMG!!
Adnil-Klubben Pling sur -.- Det tog dig lång tid att komma med ett till kapitel -.- Ajja-bajja :c
Men nu: OOOOH ANTONIOOOOOO!! AMORE MIIIIOOOOO (okej, vi säger att det var Albus som sjöng det där...)
♥_____♥ Hur gullig får man vara....A+A=AA :O Omgeeeee så fina jag bara typ ååh :3
Ajm krajjing her :*

I'm love'in this

GAAAH FEELS
Du skriver så fantastiskt och bara gaah, fick till och med en liten snabbcrush på James med sina mjukisbyxor hehe 83
NAAWWW ANTONIO älskar honom redan ♥ OCH DE SKA SOVA I SAMMA RUM GAAH
Längtar efter mer ^^

O M F R ÄNTLIGEN SKA LÄSA SNART