ORS

"Stick ni, jag ska få tag i den skyldige!" ropar jag över axeln och får syn på fotspår, de leder mot läktarna. Jag börjar springa efter dem

"Ta min kvast med dig!", jag börjar gå mot slottet med Cornelia i famnen.

Nej! Pling! Gå inte dit.. Vad du än gör...! Brian! Säg åt henne. Det känns som att min förmåga att tala har försvunnit. Det är en skrämmande känsla.

Jag skiter i Brian. När jag kommer till läktarna märker jag inte hur spåren leder rakt in i förbjudna skogen.

"Hon vet vad hon gör", viskar jag tyst men så att vi båda hör.
"Framme", och där är vi, vid sjukhusflygeln.

Jag kommer längre in i skogen. "Lumos!" viskar jag och ser mig om i skogen med det lilla ljus jag har. Plötsligt tar något tag om min fot och drar ner mig i jorden innan jag hinner skrika.

På kvällen kommer jag aldrig hem.

Med mina sista krafter lyckas jag uppbåda ett leende, jag hoppas det inte ser allt för hemskt ut.

Jag lämnar Cornelia där och går efter Pling.

"Tack!" Ropar jag efter Brian. Jag skulle egentligen vilka ge honom en stor varm kram och aldrig släppa taget för det han gjorde, men jag tror att han förstår hur tacksam jag är.

Min munbsmakar jord och blod och jag fryser och jag är kladdig lerig, och något biter mig men jag vet inte vad för jag blundar, har gjort det sedan min tröja revs sönder på magen av något med väldigt illaluktande andedräkt. Någon viskar 'förlorare' i mitt öra, en tjeröst. Sedan svimmar jag.

(Don't find her är ni snälla :*)