Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

Jag vänder mig om för långsamt och svimmar lätt när det omänskligt hårda slaget träffar mitt ansikte. När jag vaknar ser jag ett riktigt suddigt ansikte vänt mot mig. Något kallt täcker min panna och när jag känner fattar jag att en våt handduk ligger där.
- Mm? Rosslar jag.

Jag blundar och slappnar av i det varma vattnet. Tjugo minuter, det är ungefär så lång tid vattnet kommer vara varmt, och därmed även den tid mitt bad får ta.
"Jag går nu, min prinsessa!" ropar Samantha. "Jag reser i gryningen och ber någon komma med frukost", tillägger hon innan jag hör dörren öppnas och sedan stängas efter henne.

- Milord? Piper en ljus röst.
- Bella? Frågar jag aningen förvirrat, vilken Bella är det här egentligen?
- Ja, Milord! Vad hände Milord? Svarar den ljusa rösten oroligt. Min blick börjar bli skarpare och med besvikelse ser jag att det är Bella - pigan och inte Bella - min bästa vän och första kärlek. Jag biter mig i läppen för att inte säga något on saken men jag tror pigan ser min besvikelse ändå för hon drar sig blygt undan.
- Förlåt, jag bara....Börjar jag och ser olyckligt och ser på pigan.
- Du liknar henne! Mumlar jag tyst och ser bort från pigan. Det som gör mest ont är att jag inte insett det förrän nu, hur mycket de båda Bellorna liknar varandra.

Jag börjar sjunga, som alltid när jag virrar in mig i handduken. Jag kan så många låtar, så många låtar och visor som har gnagt sig fast i minnet efter alla dessa år. Utan några bekymmer öppnar jag dörren och möts av en väldigt trevlig syn.
"Du har en väldigt vacker sångröst", säger Lukas obekymrat där han ligger på rygg på min säng med ögonen slutna. "Men, du tar då mig en väldans tid på dig", säger han sedan.
"Hur fan kom du in då?" frågar jag förvånat.
"Genom dörren, inte fönstret, jag måste tyvärr göra dig besviken min kära", skrattar han lågt för sig själv.
"Okej, jag omformulerar mig: Hur kom du in utan att jag hörde dig?" frågar jag och går fram till sängen och sätter mig på sängkanten utan att skämmas. Jag har aldrig varit den som har brytt mig om hur jag egentligen är klädd. Så länge jag kan försvara mig i en strid går det mesta bra för mig.
"Jag bad Samantha vara tyst när jag smög in, hon var inte särskilt samarbetsvillig ska du veta", skrattar han. Han griper tag i min midja och drar mig emot sig. Jag skrattar till och låter honom dra mig emot honom. Handduken jag hade virrat runt håret faller av när jag lutar huvudet mot hans bröstkorg.
"Åh... Gud... Sarah, du är min... Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma!" utbrister han och kramar hårt om mig.
"Jag är ingen egendom!" protester jag.
"Då är jag din egendom. Jag vill inte skiljas från dig, aldrig någonsin", säger han och tar min hand, kysser den. "Du... Ringen... Allt är perfekt."
"Japp. Vi båda har mjuknat på tok för mycket. Vi ska spöa skiten ur varandra idag", säger jag allvarligt.
"Det spelar ingen roll för mig. Jag kan gifta mig med dig fastän jag är helt blåslagen", säger han.
"Åh... Jag får inte slå dig röd och blå va? Alla skulle undra vad som hade skett..." mumlar jag. "Skit också!"
"Är det så dåligt?" undrar han.
"Ursäkta?" Han reser på sig och ser mig i ögonen medan han kupar enda handen vid min kind.
"Vore det så farligt att släppa in varandra för en gångs skull? Visa varandra den kärlek vi känner? Eller, ska vi vara våra känslokalla jag igen?" undrar han och ser på mig med allvarlig blick.
"Jag..." börjar jag. Sedan tar jag bort Lukas hand från min kind och lägger den på mitt bröst, precis över mitt hjärta. "Visar detta? Känner du mitt hjärta dunka bara på tanken på dig? Lukas... Jag tror inte du förstår hur mycket jag älskar dig. Det skrämmer till och med mig. Jag vill inte behöva en person så mycket", viskar jag.
"Gör inte det då. Vi kan bli en och samma. Vi kan kännas som en person, släpp bara in mig. I gentjänst lovar jag att göra detsamma", säger han innan hans läppar möter mina.

Pigan sätter sig på min sängkant och ser lite nyfiket ner på mig.
- Vem liknar jag Milord? frågar hon vänligt. Det märks att hon inte varit vid hovet länge, för erfarna tjänare talar inte så till sina övre medmänniskor.

Jag lyssnar till hans andetag, hur de sakta blir lugnare och hur han sedan somnar med mig i sin famn. Fastän han somnar så blir inte hans grepp svagare.
Jag ler svagt för mig själv. "Jag lovar att inte lämna dig. Jag kommer inte överge dig... Du ska inte bli ensam igen. Jag kommer stanna kvar, det lovar jag", viskar jag svagt. Även i drömmarnas rike verkar han höra mig och slappnar av.
"Öhm... Kanske bara i fem minuter då", tillägger jag och slingrar mig ur hans omfamning.
Som sagt, fem minuter och inte mer, sedan är jag påklädd och har kastat bort handdukarna, kammat håret och krupit ner bredvid Lukas i sängen igen.
Jag kommer frysa utan täcke... hinner jag tänka innan han nästan automatiskt lägger armen om mig och jag känner hans bröstkorg mot min rygg och hans värme.

- Bella liknar dig! svarar jag enkelt och suckar. Försiktigt ställer jag mig upp.
- Vad hände? frågar jag Bella. Hon rycker på axlarna.
- Du låg bara avsvimmad på golvet, med lite blod i bakhuvudet, när jag hittade dig Milord!

"Hur lång tid ska det ta för dig att somna?" Jag rycker till när jag hör hans röst, känner hur mitt hjärta skenar i tre sekunder innan de lugnar ner sig.
"Jag hade nästan somnat", mumlar jag.
"Nej... Det hade du inte", säger han med en suck.
"Jo, det hade jag", säger jag och gäspar.
"Hur mycket är hon?" undrar jag och menar därmed tiden.
"Mycket", svarar han.
"Jaha..."
"Kom här", säger han sedan och drar in mig ännu närmare intill sig.
Knackningar hörs på dörren. "Vem är det?" ropar jag.
"Samantha, prinsessan!" hör jag henne säga.
"Be henne komma in, jag vill se hennes ansikte", skrattar Lukas.
"Prinsessan? Är någon där inne?" undrar Samantha oroligt.
"Nej... Ja, jo... Äsch, stig på du", säger jag med en suck. "Och skrattar du så slår jag till dig där det gör ont", muttrar jag till Lukas.
"Och jag ska gifta mig med den här galningen. Jag vill gärna veta vad jag tänkte med?" muttrar han och suckar, innan han börjar skratt lätt för sig själv.
"Ers höghet?" säger Samantha i frågande ton och stänger dörren efter sig. I hennes ansikte ser jag chock, förvirring, förskräckelse, undran och förvåning.
"Fråga inte är du snäll", suckar jag. "Vad ville du?" undrar jag sedan.
"Vi fick precis bud. Din mor och far kommer imorgon, jag tänkte att du ville veta... Om ers höghet tillåter", säger hon sedan, niger och tittar ner medan hon väntar på att få min bekräftelse.
"Samantha! Vi höll faktiskt inte på med något!" utbrister jag och känner hur mina kinder blir rosenröda. "Idioten här väckte mig, det är därför jag inte sover just nu", tillägger jag som försvar.
Samantha ser upp mot mig medan jag hör Lukas muttra "jag skulle gärna göra något annat just nu..."
"Ers höghet... Var det lord Lukas som gav er ringen?" undrar hon försiktigt.
"Avslöjade!" skrattar Lukas. "Får jag skratta nu då?" undrar han sedan.
"Äh, jag borde dränka dig", muttrar jag.
"Nej, du älskar mig", flinar han och ger mig en retsam kyss på halsen.
"Du är galen."
"I dig", fyller han i.
"Om ni tillåter... Jag borde gå nu", säger Samantha sedan. Jag nickar åt henne samtidigt som Lukas börjar kittla mig. Jag skrattar till och innan Samantha stänger dörren efter sig och försvinner ser jag hur hon ler mot mig.

(Vad skulle hon säga??)
Jag nickar misstänksamt.
- Okej...Mumlar jag och ser ut på balkongen. Pigan kommer fram till mig.
- Kan jag göra något för er Milord?
- Ja, du kan sätta dig ner.
- ...Vad menar du?
- Precis vad jag säger.

(Det där sista som Samantha säger? x) det betyder typ "Om ni tillåter... *tystnad* jag borde gå." x) "Om ni tillåter" används oftast då man frågar ifall det är okej att man lämnar rummet x) )

"Så, tror du att allt sprider sig som en eld?" undrar Lukas mellan kyssarna. Jag fnissar till.
"Nej då, det är Samantha vi talar om", ler jag och kysser honom tillbaka.
"Så det är imorgon... imorgon allt sker. Det är då det gäller", säger han.
"Ångrar du något?"
"Inte det minsta lilla. Jag hoppas bara att Bitterblue mår bättre tills dess."
"Bröllop har något magiskt över sig", ler jag lugnande. Han ler tillbaka och kupar ena handen runt min kind innan han er mig en puss på pannan.
"God natt, min älskade."
"God natt, Lukas", ler jag.