Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Abigale)
Abigale går ett varv runt Scarlett och rättar till klänningens tyg där det behövs.
- Ja fröken Scarlett, ni ser väldigt vacker ut. Kan ni gå några steg så att ni lär er hålla balansen på skorna? Säger hon och ser med snälla ögon på flickan som på bara några dagar förvandlats från en vargflicka till en ung, vacker kvinna.

Hon ler och tog ett steg och vinglade till men inte omkull och hon tog ett steg och ännu ett.
- Jag kan..
Hon ler sedan ser hon upp och granskade Abigele med sina görna ögon.
- Hur mycket är klockan?

(Abigale)
- Att döma av ljuset utomhus så borde solen gå ner alldeles strax. Oj, herra hjärtanenes, du skulle ner till Herr Blackwood när du var klar. Jag tar Devin och hans korg, du får inte smutsa ner klänningen, se så, iväg med dig nu! säger Abigale lite stressat och plockar upp korgen med valpen i.

Scarlett nickar bara kort och tog sidorna av klänningen och rörde sig ut från rummet. Hon fortsatte ner i korridoren tills hon nådde balsalen. Sakta öppnade hon dörrarna och klev in.
- Herr Blackwood?
Hon såg sig om och gick sakta in.

Han står framför den sprakande brasan i den lilla balsalen när Scarlett kommer in. Han vänder sig om och ser på henne. "Scarlett... Va vacker du är..." Är den första tanken som far genom hans huvud.
- Scarlett... viskar han med häpnad och synar henne från topp till tå.
- Va vacker du är Scarlett. Jag känner knappt igen dig. Säger han medan han ställer ner sitt glas på spiselkransen och går mot henne.

Han sträcker ut sin hand mot henne och ler ett mjukt leende. Hans guldiga ögon vilar mjukt på hennes vackra ansikte.

- Ni borde tacka Abigale. Det är hon som gjort mig så här vacker.
Hon ser på upp på honom och ler mjukt.
- Klänningen sitter för hårt men jag ska inte klaga, det är så det ska vara.

Han ler mot flickan och tar hennes hand.
- Du vänjer dig snabbt vid klänningen. Jag lovar. säger han och lägger hennes hand på sin axel och tar hennes andra hand i sin och lägger sin hand runt hennes midja. Han börjar föra henne runt i rummet.

Han ler och ser ner på den unga flickan som nu ser ut som en helt annan människa än den han hittade i skogen för bara några dagar sedan.

- Det var det hon sa med. Jag kommer vänja mig men jag har lite svårt att andas.
Hon ler när de börjar dansa.
- Bryter du alltid ut i dans när du är glad? Leendet sprider sig och hon skrattar.

Han ser ner på Scarlett och stannar mitt i ett danssteg. Han släpper taget om henne och tar ett halv steg bakåt. Han plockar fram den lilla blå asken från insidan av hans väst där den legat i hans ficka.

Han öppnar upp asken och inuti ligger ett ljuvligt halsband av diamanter och röda rubiner. Han håller upp halsbandet och fäster det om Scarletts hals. Det matchar det röda tyget på klänningen och de silvriga blommorna hon har i håret.

- Det klär dig. Säger han och ler mot flickan.

( Halsbandet: )

När de stannade upp så såg hon ledsen ut.
- Förlåt det var inte meningen. Jag gillar när...
Hon såg på halsbandet och såg sedan på honom. När de satt på henne log hon.
- Tack.. Kan vi fortsätta dansa? Hon ler mjukt.