LotR (Privat)

"Hur är det?" frågar Keya mjukt och ser på honom. Hon tar en av nycklarna och tackar. Keya verkar mer tillfreds och lugn. Ölet verkade haft en bra inverkan på henne.

Han skakade på huvudet. "Inget speciellt"
Det fanns inget att vara tystlåten för tillfället. Istället log han bara varmt åt henne.
"Du ser ut att må bra i alla fall."

"Vad bra." log hon och nickade mjukt, "Ja, jag mår bra, och du?" frågade hon och insåg att det var första gången hon sagt att hon mått bra och menat det. Hon ser varmt på honom, med en ny blick, ingen blick som är på vakt eller stressad eller nervös.

"Jag är inte hungrig, jag är ganska utvilad och jag är omgiven av värme. Jag kunde inte må bättre."
Han sträckte på armarna över bordet några sekunder och knäckte fingrarna innan han började sysselsätta sig - som vanligt - med att rulla upp ärmarna.

"Jo, allt det är ju positivt." log Keya och kliade sig över det ärrade på ansiktet som om det skulle försvinna då eller något. På sätt och vis var hon glad för det, ingen man skulle någonsin tycka att hon var vacker. Det hoppades hon eller kanske djupt därinne fruktade hon det.

När han vikt upp den sista fliken lät han handen falla till bordet och tittade upp.
"Du ser fundersam ut, Keya.", sade han efter ett tag.

Keya möter hans blick och hon har druckit upp det sista. "Nej, inget." sa Keya svävande och såg att han slutat med ärmarna, gjorde han alltid så? Keya visste inte vad hon skulle säga, att småprata var inte hennes starka sida.

Han studerade hennes varenda ansiktsdetalj. Tänkte man inte på ärren såg hon så ung ut, det var som om ärren fick henne att se .. mer härdad ut?
"Att du bara är sjutton förvånar mig fortfarande."

Keya känner att han iakttar henne men ovanligt nog tycker hon inte att det är obehagligt, snarare tvärt om. Då han pratar ser hon förvånat på honom, "Varför?" frågar hon oförstående.

"Du ser väldigt ..." Ja, vad skulle han säga? "mogen ut."
Han trodde i alla fall det var vad han tänkte på när han betraktade henne närmare.