De utvalda

Hon skärde upp osten och började duka fram försiktigt så det inte lät allt för mycket men de skulle väl ändå vakna av värmen från brasan och doften av mat som lagades.

Ethan kokade klart äggen och dukade fram det också. Nu behövde de bara vänta på hans familj.
Det var hans yngsta bror som vaknade först, han gnuggade sig i ögonen och satte sig upp. "Ethan?" frågade han sömndrucket. "Var det bara en dröm? Är du hemma....". Sedan såg han Eletha. "Det var ingen dröm" suckade han men var ändå glad över att se sin bror.
Han klev upp och satte sig. Resten av familjen vaknade också upp nu. Alla var glada över Eletha och Ethan.

"Jag är ledsen för det, hade jag kunnat så hade er bror aldrig fått lämnat er." säger hon till brodern och ler svagt åt honom.
De dukar fram och snart så sitter hela familjen och hon runt bordet med en god frukost.

Alla började äta och alla åt med en god aptit. "Så hur gick det?" frågade Ethans far efter att ha svalt ner sitt sista ägg. "Bra..." sa Ethan bara kort då han inte ville säga vad han gjort.
Då alla var klara dukade de två bröderna undan och diskade.
"Vi måste gå om någon timma men finns det något jag kan hjälpa till med under tiden far?" frågade Ethan.

"Eller jag?" sa Eletha, "Kan använda styrkan." ler hon lätt och ser på hans far och sen på hans mor, "Tyvärr kan jag inte hjälpa dig att sy eller något........tråden går av." flinar hon lite och såg på Ethans fader.

"Det behövs inte" sa Ethans far och log. "Idag är det lite firande eftersom mjölnarens dotter fyller år, vi jobbar bara till mitt på dagen och jag ska stå i kvarnen och mala och det är nog bäst att jag sköte det själv".
Hans mor nickade. "Ta det bara lugnt här och vila ut, du kan ju visa henne byn Ethan".
Ethan nickade, det var en bra ide.

Eletha stönar inombords, hon ville hjälpa dem och att visa byn, var att visa upp dem och då skulle alla stirra, Eletha gillade det inte men sa inget utan såg på hans bröder, "Gör ni oss den äran och följer med?" sa hon leende mot dem som om de var stort folk.

Ethans bröder nickade ivrigt och for upp. De sprang genast ut. "Kom då!" ropade det och Ethan gick småskrattande ut.
Sedan sprang hans bröder i stort sett förre hela tiden medan Ethan visade Eletha runt i byn och försökte ignorera alla som stirrade.

Eletha gillade inte allas blickar, i slottet var det ingen som stirrade här i den lilla byn stirrade alla. Och alla blickar är inte vänliga eller nyfikna, vissa är av hat, "Vi går tillbaka." mumlar Eletha då han visat henne byn den han växt upp i.

"Okej...det är väl nästa dags att rida till slottet..." mumlade Ethan tillbaka. Han ville inte komma försent direkt och få massa frågor utav kungen, vilket han ändå skulle få.
Han vände tillbaka och snart var de vid hans hus igen. Han sadlade på hästarna och gick in för att säga adjö.