Sjunde året på Hogwarts

Solara nickar, "Då är det så." log hon mot henne. "Min far är inte samma heller hemma, så kan gissa att det är samma sak." säger hon och drar handen genom håret innan hon mer eller mindre far upp ur stolen då hon får syn på klockan, "Jag får inte vara ute såhär länge, vi ska vara i våra sällskapsrum nu." säger hon förskräckt.

Cara nickade.
"Jag kan tänka mig att han är det. I och för sig verkar han inte vara jätte glad när han är hemma hos oss, men det är få som är det" sa Cara och log lite roat. Blaise såg på Solara och tog hennes hand för att få henne att stanna. Cara såg på sin vän.
"Ta det lugnt, du kan stanna här eller så följer vi dig upp" sa Cara leende.

"Han är rädd att bli straffad, att han inte sköter sitt jobb som han ska och liknande. Och kanske förlora livet." sa Solara och bet sig i läppen hon ville inte förlora sin far.
Hon ser på dem och på handen som Blaise håller i, det tar ett tag för att hon skulle lugna ner sig. Då hon blev uppstressad blev det så, hon skulle bryta mot regler vad hon än gjorde eftersom hon redan var utanför hennes sällskapsrum.

"Jag förstår det" sa Cara och log svagt.
"Jag tror inte du gör det, inte på samma sätt som vi andra förstår" sa Draco och Cara såg på honom. "Mina föräldrar är lika rädd att de skall dö om din far bli arg. De har lite större chans att överleva eftersom du är hans dotter och jag har dig" sa Draco. "Men människor är rädda att ens föräldrar skall dö för att de missbehagar din far"
"Ja vi vet aldrig om våra föräldrar överlever" sa Blaise och Cara tittade ner på medaljongen.
"Tror ni jag vet om mina överlever?" sa Cara lågt. "Jag är livrädd för att Potter skall lyckas med sitt uppdrag och mina föräldrar kommer dö"
"Du...du är ju alltid säker på att Potter kommer misslyckas" sa Draco och Cara slöt handen runt medaljongen.
"Jag måste tro det för att orka ta mig igenom det här" sa hon bara lågt.

Solara log lite halvt mot Cara och la försiktigt en arm om henne eftersom den andra var i Blaises hand. "Hur som helst är det inte ditt fel vad din far gör, det vet jag med erfarenhet." ler hon lätt och ser på henne, sen är väl alla rädd att någon skall dö.

Cara tittade upp förvånat. Hon såg på Solara och log svagt.
"Jag vet att det inte är mitt fel. Jag har egentligen inget med det att göra. Men ibland önskar jag att han kunde tänka på att han har en dotter" sa hon.
"Vem är det ni pratar om?" sa Pansy som stod bakom dem helt plötsligt och Cara suckade men svarade inte.

Solara såg upp, "En flygande gris vi såg utanför, men det var bara dig vi såg så inget att skämmas för. Hade du trevligt hos Snape?" säger hon sedan. Modet som Solara i vanliga fall inte hade mot andra elever och mot de som mobbade henne fick hon med de här tre särskilt när Blaise tog hennes hand, Pansy var en av dem som ofta hacka ner på andra elever.

Cara log emot Solara, hon la handen över ryggstödet och såg på Pansy som verkade chockad över att Solara svarade. Cara var glad över att hennes vän tog modet till sig.
"Vad som hände angår dig inte" spottade Pansy fram.
"Det gick inte så bra då" sa Cara leende. "Jag kunde talat om det för dig innan"
"Snape har alltid favoriserat dig!" sa Pansy surt och stormade upp till sovsalen och Cara log roat.

Solara såg roat efter Pansy och sen på de andra, "Jo, jag bryter ju redan mot reglerna.....så kan ju lika gärna stanna, verkar trevligare." sa hon såg på dem och tryckte Blaises hand. Hon andades tungt och darrande då hon sagt det, som om det var svårt, hon slöt ögonen, Cara hade sagt, tänk på något kul så kommer inte rösten, eller tankarna....

Cara log glatt emot Solara.
"Det låter som en bra ide" sa Blaise och Cara gav honom en allvarlig blick som sa "gör inget dumt", men log samtidigt.
"Vad trevligt att du väljer att stanna hos oss på the dark side" skrattade Cara.