Förbjuden kärlek

"Det kommer gå bra." säger Egeria och snart är de framme till privata rum där varmt vatten hällt upp till dem och Egeria ler svagt mot Isis, "Jag kommer och hjälper dig så fort jag är klar." säger hon svagt.

Isis tittade på Egeria.
"Det behövs inte, jag vill helst vara själv en stund" sa hon och log svagt emot Egeria. Hon ville att hennes vän skulle ta det lugnt. Isis gick in i rummet och Fai såg oroat på henne.
"Det är ingen fara" sa hon innan hon stängde dörren. Hon såg sig om i det stora rummet. Hon var förvånad det liknade inte hennes rum hemma i Rom. De här rummet hade en öppen spis, en stor himmelssäng, stora mattor och stenväggar. Det var mysigt inrett med fåtöljer och bord. Isis tittade på det varma badet som stod i ett hörn och gick fram till det. Hon såg skrämt på vattnet men skakade sedan på huvudet, var man rädd för något kunde det bli ens fall. Isis reglade dörren och tog sedan av sig och klev i badet.

Egeria nickar och hoppas inte Isis är allt för arg på henne och kommer in i sitt rum och bara gapar. Det ligger mitt emot Isis för att hon skulle kunna hjälpa henne så fort hon behövde det. Och mot för hennes lilla kammare var det enormt med en öppenspis och en stor himmelssäng, det här skulle kunnat passat en adelsdam tänker hon chockat.

Isis lutade sig tillbaka i vattnet. Hon kände värmen komma tillbaka och slöt ögonen. Hon kände sorgen över Namberia, de hade gått igenom så mycket tillsammans och nu var hon bara borta. Det var så orättvist, hon hade precis fått tillbaka Simon men nu så hade Gudarna tagit Namberia ifrån henne. Hon kände tårarna börja rinna och hon klev upp ur badet. Hon hade ingen lust att sitta i vattnet för att slappna av. Hon drog på sig en svart klänning och la sig sedan i sängen.

Egeria kröp ner i badkaret, det var himmelskt mot tjänarnas kalla badtunna därhemma. Hon njöt och försökte tänka bort skulden, den som gnagde i henne och fick henne inte att slappa av det var hennes fel att Isis mådde som hon gjorde, vad än Isis sa.

Isis hörde en knackning på dörren.
"My Lady?" sa rösten och hon hörde att den tillhörde Fai. Hon gick fram till dörren och tog bort regeln.
"Lancelot skickade mig för att se om rummet var till behaglighet" sa han och hon släppte in honom. Hon förstod att han endast sa det i fall någon skulle höra dem. Isis stängde rummet och Fai kramade om henne.
"Varför kan jag aldrig göra något när du är ledsen" suckade Fai och Isis såg på honom.
"Du är här mer kan jag inte begära" sa hon och de satte sig på sängen.

Egeria klev upp och torkade av sig och satte sig på mattan framför brasan. Detta rum var alldeles för stort för henne, detta var för en adelsdam, inte hon. Tänkte hon och stirrade in i elden hon hatade sig själv för vad hon gjort mot Isis.

"Ers nåd?" sa en röst utifrån och Isis ryckte till, hon var inte van vid att människor kallade henne ers nåd. Fai log vänligt emot henne.
"Du kommer vänja dig" sa han och Isis nickade.
"Ja vad är det?" frågade Isis när hon öppnat dörren. Fai hade ställt sig i skydd bakom dörren.
"Middagen serveras strax" sa tjänaren och Isis nickade och stängde dörren och såg på Fai.
"Klarar du av det?" frågade han och hon nickade. "Är du arg på Egeria?"
"Nej jag är inte arg på henne, jag är arg på mig själv. Det var jag som fick Namberia dödad" sa hon lågt och Fai gav henne en tröstande kyss innan det knackade igen och hon suckade. Hon öppnade dörren och såg Simon stå där.
"Jag skall följa dig till bordet" sa han och hon log svagt och gick ut ur rummet och log emot Fai som stannade kvar för att gå ut en stund efter henne.

Det knackar på dörren och Egeria undrade vad det nu var, vem knackar på hennes dörr? En tjänare som sa att det var middag, Egeria nästan bara gapar, detta var något nytt att vänja sig vid hon behandlades som en människa här.
Hon drar på sig en av sina klänningar, den blåa och borstar igenom det torra håret och får sedan syn på Isis och Simon och efter dem Fai som hon följer efter.

Isis kom fram till en korsning och Simon tog till vänster, hon var förvånad över hur stort slottet var. Palatset hemma var minst lika stort men där hittade hon. Hur hittade Simon här?
"Jag fick en enklare tur förut" sa han bara och Isis nickade och de kom in i en stor matsal. Hon var förvånad över att det var ett flertal adelspersoner i salen. Hemma var det aldrig andra än hennes familj om de inte hade bankett. Lancelot kom in och gick fram till henne.
"My Lady" sa han och Simon överlämnade henne till Lancelot men gav honom en varnande blick.
"Sir" sa hon och de gick emot bordet.