Vampire lady (privat)

"Är vi inte i Paris?" Hon gäspade stort och såg på dem och hörde en man bakom sig.

"Men självklart mademoiselle är ni det." En ung man kom ner från en kuskbock och gick fram till dem och kysste flickorna på händerna.
"Hur länge ska ni stanna min vän?" Han log så huggtänderna blottades.

"Vi väntade bara på dig." sa Adriana och gäspade och log mot den unga mannen. Hon behärskade sig att inte dra undan handen då han kysste henne, ärligt hon var ingen adelsdam.
"Så länge vi känner för." flinar Karl tillbaka och kramar om mannen i en vänskaplig kram.

"Alltså en natt." Flinar mannen och lyffter upp ena kistan och lägger in den i droskan.
"Ni kommer behöva dem här senare men inte nu." Han log och såg på de andra.

"Bäst det." säger Adriana en aningen ogillande och ser på kistan men hoppar upp på vagnen då mannen hjälper dem båda upp.

"Gillar du inte den här? Skulle du vilja ha en egen då?" Han såg på henne och log lite. "En egen kista med vad du vill."

"Jag gillar inte kistor, så det spelar ingen roll vad det är med dem. Jag känner mig instängd och troligen blir det ännu värre om jag får en egen." svarar hon honom lite leende.

"Men du måste sova i en om dagarna när ni reser." Han log och de började gå i rörelse och han visslade på en sorgsen melodi.

"Jag vet, och jag försöker så gott jag kan." sa hon och lutade sig mot Williham hon var så trött, och under resan i vagnen sov hon djupt lutad mot henne.

Han log och lade armen om henne. Kendra såg på mannen och såg sedan på Karl. "Hur känner ni varandra då?" frågade hon och makade sig närmare Karl.

"Gamla vänner" svarar Karl och drar henne närmare honom så han kan lägga om armen om henne. "Han är mannen som förvandlade mig." sa han enkelt och log mot sin skapare.