I en förändrad värld (Roll för alla)

Stella ler, hennes ide verkade funka och hon gör som hon föreslagit och stoppar i veden i tröjan, sedan knyter hon den om sig. Hon hoppades att de skulle tända brasa sig, då hon skakade än mer häftigt och hackade tänder. Men hon bet ihop så att tänderna slutade att hacka och nickar till dem, hon säger inget ty hon vet att hennes tänder skulle klappra igen. Med hårt spända käkar och mer eller mindre övermänsklig kraft börjar sedan Stella ta sig upp för bergsväggen.

"Jag börjar." Erbjuder sig Sonia. Hennes jacka går inte att ta med ved i, men hon lägger lite trä i ryggsäcken och tar resten under armen. Hon är ganska säker på att hon klarar av att klättra med en hand. Det går långsamt, men hon når toppen utan komplikationer. Väl uppe sätter hon sig för att nervöst titta på då Jenna tog sig upp.
"Ta det lugnt Jenna, och hitta vägen innan du börjar klättra." Säger hon lite ledande.

Gordy låg där mitt i en skog utanför Södertälje där han inte vet riktigt var utanför Södertälje. Han vaknar till liv och gick vidare långsamt. Han irrade fram knappt vetande vart han skulle gå eller vart han va. Han var tröt och mycket, mycket hungrig. Han såg något längre fram... Var det... En grotta.

((Om någon pratar med mig i rollet, tagga mig då lite på sidan av.))

Jenna gör som Sonia föreslagit och börjar inte klättra fören hon tros sig ha hittat den bästa vägen. Klättrandet får hennes kropp att pumpa av adrenalin och hon börjar känna sig en aning säkrare trotts att klippan nu är hal. Så står hon där på klippan med Sonia med ett stort leende på läpparna. Tills hon ser figuren som står nedanför inte långt ifrån Stella. Snabbt släpper hon veden med en dov duns på klippan. Drar bågen.
”Vem där?” Hör hon sig själv säga hest med en liten darrning på rösten redo att skjuta.

((Shapiro))

Sonia vände sig blixtsnabbt om. En man kom ut från skogen. Hon såg hur Jenna redan hade spänt pilbågen och brydde sig alltså för tillfället inte om att dra sitt eget vapen.
"Jenna, vänta med att skjuta." Väste Sonia, "tänk på hur det var för oss. Ge honom en chans." Då han var nedanför grottan och Sonia inte såg något vapen, bestämde hon sig för att det var riskfritt att sätta sig på klippan och dingla med benen. Hon hoppades för sig själv att han inte skulle följa med dem, hon tyckte själv att det räckte med henne, Jenna och möjligtvis Stella som visat sig vara väldigt stark och säkert kunde vara en tillgång. Men å andra sidan, vad var det för henne att bestämma.

Stella klättrar allt närmare klippavsattsen där de andra stod hon stelnar automatiskt till då Jenna drar sin båge men inser sedan med lättnad att det inte var mot henne utan längre ner på marken. Tillsist drar hon sig upp på klippan och bara lägger sig ner, hon är slutkörd och de spända musklerna darrade av ansträngningen det hade vart att klättra upp. Snart är hon dock på fötter igen och följer Jennas pilbåge med blicken mot figuren på marken. Hon följer mannen med blicken och undrar vad han tänkte göra.

Gordy närmar sig långsamt grottan. Han hör någon eller någora prata. Han kvicknar till lite och drar fram geväret. Det är säkert soldater som går runt i skoggen. Han lägger sig snabbt på marken och krvlar framåt. När han närmar sig ser han att vem det nu var inte hade någonting på sig som intygade att det var en soldat.
''Hallå?''
Ropade han. Men strax efter började han ångra sig. Tänk om det var en soldat som försökte lura folk till döden. Hursomhelst fortsatte han kravla framåt och ställde sig på ena knät lite längre fram. Han ställer sig och säter geväret på ryggen när han ser att det är fler folk där.
''Ni... kan väl inte.... vara... soldater.''

Jenna ser hur figuren, en man lägger sig ner på marken och börjar kravla sig emot dem med ett draget gevär. Hon blir nästan full i skratt men kväver det då hon förstod att han inte hört henne.
”Hej.” Svarar Jenna på hans tveksamma hallå och sänkte bågen något även om hon inte riktigt slappnade av.
Sonia hade troligtvis rätt men samtidigt tyckte Jenna grottan började bli full och tänkte på maten de skulle vara tvungna att dela med sig av. Imorgon då regnet lagt sig kunde hon och Sonia ge sig av igen.

Gordy hör nu hur dem inte kan vara soldater. Dem skulle anfalla honom direkt om dem varit soldater. Han reser sig och går mot dem. Han hör vad dem säger men är nästan så tröt att han inte hör vad han själv säger.
''Ni... Är inte... Soldater... Eller?''
Han tog fram geväret och riktade det mot en av dem. Men hans arm skakade så mycket så att om han skulle skjuta skulle han definitivt missa. Han gick närmare och närmare.
''Vilka... Är... Ni?''

När den unga mannen kommer närmare ser Jenna att han verkar så slut att han inte ens kan gå rakt. Han likt resten av den lilla gruppen hon träffat på verkade inte veta hur man klarade sig själv ute i skogen. Inte ens om han skulle få av ett skott med det tunga geväret skulle han troligtvis missa.
”Inga soldater här.” Sade Jenna.
Hon visste inte riktigt vad hon skulle svara. Det hon ville nu var att få igång den jädrans elden och få i sig lite mat men framförallt torka. Hon antog att det var prioritet ett för dem andra också.
”Kan du ta dig upp själv?” Frågade Jenna den unga mannen samtidigt som hon började dra in veden under berget i skydd emot vätan.