Eragon [privat]

mår du bättre? frågar han. Jag kan inte låta bli att le.du är halva jag. som om du inte redan vet hur jag mår
svarade jag .sant
blev svaret

"Hej. Vill du packa själv eller kan jag göra något?"
Jga kan inte se henne i ögonen. Det känns som om jag har lurat henne. Istället stirrar jag ner på hennes fötter.

"Jag är klar" säger jag och ler

"Ok."
En paus. Jag harklar mig.
"Nyss när Murtagh ville prata med mig bad han mig att lova något."
"HÅLL TYST"
"Murtagh, vad gör du i mitt sinne? Försvinn.", skriker jag både med rösten och sinnet.

Jag stirrar på honom. ''Ehm... Jag råkade typ lyssna. Och Murtagh, bara så du vet, jag har väldigt bra hörsel. Du borde inte lita så på att jag är en snäll flicka. Jag trodde att du hade insett att jag inte är det. Och sluta gå in i Sildaks sinne!'' säger jag irriterat.

"Du... Jaha."
Jag ler, lättad över att inte behöva berätta om hur jag har förått henne. Hon verkar inte ens arg på mig.
"När ska vi åka?"

"Nu, antar jag?" Säger jag frågande. Jag ler mot honom och går ut. Längre bort i en träddunge ser jag Murtagh stå med slutna ögon.
Jag förstår att hans sinne är någon annanstans.

Jag följer efter. Shea står redan där och väntar. Ivrigt trampar hon på stället

Jag smyger fram mot honom. Är så jävla arg att jag måste göra honom illa. Enya, det är en dålig... hör jag Sayn säga i mitt sinna

För sent förstår jag vad Enya håller på med. Jag kommer inte hinna fram för att stoppa henne.
"AJ!" Skriker jag. Kanske blir hon orolig och vänder sig om. Det skulle räcka för att hindra henne.