prs mellan Isse Weasly och Ida Ginny lovegood

Plötsligt börjar jag tvivla på att Melissa kommer. Jag måste försöka ta mig ur det här på egen hand. Men hur? Då går det upp för mig,det är inte mig eller min familj dom vill åt. Dom lockade hit mig genom att ta min familj. Nu ska dom locka hit Melissa genom att ta mig. Hur kund jag vara så dum att gå på det? En sak är säker. Melissa får inte komma hit. Hon får inte skadas!

Jag känner hettan mot min hud och lusten börjar bli tunn. Jag sjuter vindar runt omkring mig men värmen har gjort mig svag, kyla tänker jag och faller till marken.

-Ta henne till vår säkraste cell! Beordrar Mino och vakterna börjar dra ner mig. Den varma hettan har försvagat mig och det går upp för mig att min kraftkälla går igenom kyla.

Jag stönar utan att få fram ord men vakten, han med de bruna ögonen, värkar fatta och svarar

-Du förstår inte, bättre här än där!

Jag ger inte ifrån mig ett ord då jag känner hur en munkavel sätter sig på plats.

Jag måste ta mig här ifrån. på så sätt har dom ingen som gisslan. Men återigen vet jag inte hur? Jag skulle kunna besegra männen men jag skulle inte kunna få med mig mamma och min syster. Inte en chans att jag lämnar dom!

JAg ger vakten en blick som får honnom att skämmas och känner mig ganska nöjd med mig själv!

Dem bär in mig i en fängelse håla och lägger mig på sängen, fortfarande bunden. Jag inser mitt fall och sommnar svettandes av den hotande värmen!

Jag kan inte välja mellan dom,melissa eller min familj? melissa är en del av min familj! åh jag vet inte vad jag ska göra?! Jag känner hur lastbilen börjar sakta ner. det är då det slår mig,den perfekta planen!

Varför är det så varmt?? Elden är ju borta! Eller?
Vakten blir synlig när jag vridit mig om i den obekväma sängen. Munkaveln sitter tajt och jag får inte fram något riktigt ljud men jag får ur min något likt

-Mmm... Slmmm miii!

Vakten bara ser in på mig med sina djupa ögon, som... Brinner?

Först då ser jag flammorna utanför gallret och av synen svimmar jag och faller ner från sängen.

(Fan jag kommer inte på nån plan!)

Jag vrider och vänder på mig senare den kvällen. Jag måste sova men kan omöjligt. Mamma och min syster ligger och sover djupt. Men jag är klarvaken. Jag sätter mig upp. Jag är för trött för att somna men för pigg för att vara vaken.

(Äsch! TÄNK!!)
Hettan av elden når mig ända in i drömmen. Jag är på toppen av en aktiv vulkan och smärtan innom mig är olidlig. Plötsligt börjar hettan långsamt avta även om den inte försvinner helt.

Mina ögon öppnas och jag kan se att flammorna är borta. Jag känner även att munkaveln är borta och repen på hännder och fötter likt så.
För svag för att prata ligger jag kvar på marken och ser rakt framför mig. Där står mino.

-Tål du inte värmen lilla du? Sa han med retful röst vilket fick mig att vilja explodera.
Jag bara genomborrar honnom med min blick. Inget annat kan jag göra.

(asså nu är vi inte på samma plats så vi får försöka (om vi orkar) skriva mycket )

Jag slår upp ögonen. Det verker i hela kroppen. Jag ställer mig upp och ser mig om. Jag är inte kvar i lastbilen. Istället står jag i en tät vuxen skog. Luften är kvav och det är iskallt. Jag skakar av köld. Men det värsta är att jag inte kan se mamma eller min syster (måste döpa om dom,kommer inte ihåg vad dom hette..vänta lite nu..vad heter jag?)
-Grace (mamma) var är du? ropar jag,inget svar.
-Kirara (syster) snälla svara,var är du? skriker jag. Inget svar igen.
Jag fryser så mycket nu. Jag försöker skuta ut ett eldklot mot marken men det händer ingenting. Då slår det mig,jag är i andevärlden!

(Haha, random! HALo tror jag)

Varför gjorde dom såhär? Frågade jag mig själv med ilska i hela kroppen, värmen genomborrade mig och allt kändes hopplöst. Plöstligt, som en blixtnedslag från ingen stans känner jag kyla, en kraft innom mig. Då kommer jag på det, Halos blod rinner i mina ådror (uäh) och hon måste vara kall. Med den lilla kraften ställer jag mig upp och glider genom väggen, ut i amde världen.