PRS mellan Ida och Hermione gragner

Jag är ledsen men.....

Elena föll, Hon hade inte varit stark nog.
Hon grät.
Det var inga vanliga tårar det var svarta tårar.
Mcgonagall hade komit ut i regnet där Elena satt och såg dom.
Hon bakade bak och granskade Elena.

- Vad har hänt med dig mitt barn.

Elena grät nu vanliga tårar.

- Jag jag vet inte stammade hon.

Hon hade varit för svag det kännde hon

En smärta högg i Elenas rygg.
Hon kännde att det var Katara som ville åt henne men Elena klarade inte av mer.

Hon började skrika och rullade runt i marken.

- Hjälp ropade Mcgonagall.

Elena gick inte att röra.

Mcgonagall sprang efter hjälp

Jag klarar inte mer

Elena skrek högre men kännde plötsligt en mjuk hand röra vid henne.
Den var blå.
Elenas smärta gick snabbt över och kataras och hennes kontakt slutade.

- Nej stönade Elena. Nej jag har inte förlorat henne jag har inte.
Jag ska hitta dig och befria dig från dom döda skrek Elena.

-Den blå männiksan tystade henne.

- säg inte så

Elena hörde hennes ord i huvudet.
Hon tittade upp och såg.
En vatten människa hade stigit upp ur vattnet och satt nu brevid henne.
Hon var mycket vacker långt grönt hår och en slät kropp.
Hon hade inga kläder på sig men det behövdes inte för hon hade bara en slät kropp utan konturer av något på.

Vem är du sa Elena.


Din vän

Men i nästa sekund var hon borta och Elena tittade upp mot baken och såg Mcgonagall springa med flitvik och snape bakom sig.

- Mår du bra??

Elena var stum och tittade ut över vattnet.
Hon kunde inte glöma dom kristal klara blå ögonen.

Elena ryckte till igen och stönade i Mcgonagalls grepp.
Jag klarar inte mer jag var svag från i början