Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeira försökte inte ens hålla tillbaka sitt retsamma leende, och hennes ögon glittrade med nöje.
"Du kanske borde sluta fråga om du inte vill höra det rätta svaret." Påpekade hon retsamt.

"Touche." Svarar Alexis och reser sig mödosamt från marken, smått mörbultad såklart. Men inget för allvarligt.

"Sov du gott?" Frågade Deianeira istället för att fortsätta reta honom. "Jag hoppas du har energi att flyga upp till Olympus. Vi hinner inte offra något till Zeus för att luften inte ska bli för tunn nu. Det är riskfyllt, men..." Deianeira andades in djupt genom näsan, stålsatte sig för hemska konsekvenser men kände den spännande äventyrskänslan rusa igenom henne, "Äventyr är ingenting utan risker."

"Jag klättrar, iallafall så högt jag kommer." Säger Alexis som redan börjat klättra. Ja, han är en aning feg. Men han kommer flyga... om han faller, eller något. Han tycker inte om att flyga, spindlar flyger inte... han kan väl använda sin skumma tråd? Den fungerar säkert lika bra som flygskor.

Deianeira ryckte på axlarna, men hon var orolig.
"Kan du ha på dig flygskorna i alla fall? De kommer inte börja flyga om du inte befaller de, och det är mycket säkrare. Om du faller har du en chans att överleva, menar jag."
Hon plockade ur sina egna skor ur ryggsäcken och satte på de.

Alexis sätter sig på en avsats och drar åt flygskorna som redan var på fötterna så de inte åker av. Resten av hans grejer lämnar han dock på avsatsen, han kan säkert hämta dem senare. Han klättrar vidare, smått ofokuserad.

Deianeira suckade tyst av lättnad, släckte elden och slängde ryggsäcken över axeln och tog sin pilbåge i ena handen. Hon stirrade upp mot himlen, mot molnen som gjorde toppen av Olympos osynligt och kände sig bestämd. De skulle klara av det här.
Hennes fötter lyfte från marken.

Alexis fortsätter vidare uppför berget. Det går fort och det går lätt. Han är van, dessutom var berget onaturligt lätt att klättra i. Men såklart blir det svårare. Dessutom så börjar Alexis klättra in lite i berget, han ställer sig på en avsats och hämtar andan.

Att flyga var mycket lätt, men Deianeira kände sig lite illa till mods. De kanske borde ha offrat något till Zeus ändå, så att luften inte skulle bli för tunn. Hon inbillade sig själv att hon fick jobbigare att andas, men hon visste att det bara var ett trick av hennes oro.
"Går det bra?" Ropade Deianeira till Alexis när hon såg att han stannade. Hon höll sig hela tiden till hans höjd. "Trött?"

"Jag brukar inte klättra såhär högt, dessutom börjar jag fundera på om det inte är värt att flyga istället, hur går det själv?" Han byter samtalsämne, han pratar hellre om henne än att faktiskt bestämma sig om han borde flyga eller ej. Det känns som att det kommer gå mycket snabbare.