Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

- Allt! MEN JAG SKULLE MER ÄN GÄRNA HA ETT KAPITEL I CEDRICS POV!!! ;P
- Luna! ^^
- Inget, tror jag
- George, George, George och George. ♥

1. Allt såklart! Vad trodde du?

2. Draco och Luna♥!

3. Inget. Du har lite dåligt självförtroende, kvinna, som kommer med de här frågorna!

4. Percy ofc!!

- Allt har varit bra!

- Tja, lite elaka slytherinelever vore skoj. Och hufflepuffeleverna i Harrys årskurs är alltid trevliga.

- Inget nämnvärt.

- George men med en svartsjuk Percy i bakgrunden.

- hm vet inte...Allt! ♥
- Draco eller Luna
- Vad är det för dum fråga?! INGET såklart!! det här är typ den bästa ff jag läst!!!
- George!

Tack så så så SÅ mycket för era kommentarer. Ni gör mig så glaaaaad!! Som tack för era fina och hjälpsamma kommentarer får ni här ett kapitel.


Kapitel arton.
And you will never know, just how beautiful you are to me.

Efter julbalen går lovet fort och alltför snart börjar nästa termin. Jag packar ner några försvar-mot-svartkonster böcker i min skolväska och skyndar ut från sällskapsrummet tillsammans med Ronya.
”Försenad till första lektionen på terminen, bra jobbat, Ly…” Suckar Ronya och himlar med ögonen mot mig och börjar småspringa. Jag pressar ihop läpparna och skäms lite, jag hade försovit mig bara för att jag och Cedric hade pratat och druckit te halva natten. Nackdelen med att inte kunna träffa sin pojkvän bland folk. Tio minuter efter lektionen startat smyger jag och Ronya in i klassrummet, Monsterögat ser bittert på oss med båda ögonen. Han muttrar något och jag ursäktar att vi kommer försent, och vi slår oss ner längst bak. Cedric sitter framför och vänder sig om och ler mot mig. Jag besvarar hans leende men börjar sedan koncentrara mig på lektionen, eller iallafall så försöker jag koncentrera mig. Men jag sitter antagligen och beundrar Cedrics tjocka hårsvall mer än vad jag läser i boken.

När dagen är slut och jag sätter mig vid ett bord i sällskapsrummet och tar upp en lärobok ramlar det ut en lapp ur den.

Lyra,
Träffa mig i astronomitornet ikväll kl. 21.
/Cedric

Jag ler och blir varm av kärlek. Jag ser mig runt omkring i rummet och söker efter Cedric, han sitter vid ett annat bord och ser redan rakt på mig. Jag nickar som svar på hans lapp, han ler och återgår sedan till att läsa igenom Magisk Försvarsteori.
”Hemligt möte med Cedric?” Frågar Ronya och ler snett. Jag hyschar henne och ser mig oroligt omkring.
”Du vet att jag tycker det ni håller på mig är jättelöjligt.” Suckar Ronya. Jag hade berättat allt om mitt och Cedrics hemliga förhållande för henne.
”Jag vet, du har sagt det.” Säger jag buttert. Jag önskar hon kunde sluta bry sig om mig och Cedric.
”På riktigt, Lyhra, känns det inte jobbigt? Han gör ju bara såhär för att hålla sin popularitet på topp och du får lov att agera någon slags… gömd flickvän som inte är tillräckligt bra för att visas för omvärlden.” Säger Ronya och rynkar ögonbrynen.
”Jag har ju berättat om hans överenskommelse med sina föräldrar.” Säger jag irriterat. Ronya suckar igen och slår igen sin bok och lägger undan den och ser rakt på mig med sina vänliga bruna ögon.
”Det är ju fortfarande samma sak, om han verkligen älskar dig så skulle han bara kunna bryta överenskommelsen.” Säger Ronya, och hennes visa ögon ser in i mina. Jag vet att hon bara vill vara snäll, men jag kan inte låta bli att bli riktigt arg på henne.
”Menar du att Cedric inte älskar mig?” Fräser jag, ” han gör just det här just för att han älskar mig.”
”Jaså, det är av kärlek han bara är med dig i hemlighet medan han går omkring i korridorerna hand i hand med Cho?” Säger Ronya och sänker rösten till nästan bara en viskning. Jag öppnar munnen för att slänga ur mig någon men stänger den igen. Jag spänner käkarna och blänger på Ronya, som bara ser oförstående ut.
”Du är bara avundsjuk.” Spottar jag ur mig och går sedan därifrån. Jag springer upp till sovsalen och slänger min väska på min säng och sparkar till sängbenet av ren frustration. En olidlig smärta sprider sig i stortån och tårar bränner bakom ögonlocken. Jag slänger mig på sängen och ser upp i taket. Kanske har Ronya lite rätt ändå, men bara lite. Jag älskar Cedric, och det spelar ingen roll om vi inte visar det för någon, det gör allt lite mer spännande egentligen.

Klockan tjugo i nio på kvällen lämnar jag diskret sällskapsrummet, Ronya ser på mig från andra sidan rummet men jag vänder snabbt bort blicken. Jag går genom korridoren med tysta steg. När jag kliver ut i astronomitornet en kvart senare står Cedric redan framme vid räcket. En svag men kall vind rufsar till mig hår. Jag går fram till Cedric och rör vid hans arm, han lägger den omkring mina axlar och värmer mig. Vi ser ut över de snötäckta markerna runt Hogwarts, stjärnorna som lyser klara i himlen och fullmånen sprider ett spöklikt ljus över området. En varg hörs yla någonstans ifrån, och det påminner mig om förra året.
”Vad tänker du på?” Frågar Cedric och ser på mig.
”Just nu… tänker jag på hur synd det var att Professor Lupin slutade. Jag gillade honom verkligen.” Säger jag drömmande, vet inte riktigt vad som fick mig att tänka på det.
”Ja, han var fantastisk, men om han hade fortsatt undervisa här hade jag antagligen inte få åka tillbaka till Hogwarts för mina förändrar med tanke på att han var… ja, en varulv.” Säger Cedric. Jag suckar och ser upp på honom, på hans ansikte med perfekta de linjerna. Jag ställer mig på tå och kysser honom. Han kramar om mig och jag känner mig älskad, och jag bryr mig inte överhuvudtaget om vad Ronya tycker om mitt och Cedrics förhållande. Hon förstår inte.
”När den här magiska trekampen är över, ska jag bryta mina föräldrars avtal med Chos föräldrar och jag kommer visa hela världen att det är du och jag. Jag lovar, Lyhra.” Viskar Cedric i mitt öra och jag vet att han inte ljuger. Men någonting bekymrar mig, en liten röst i mitt huvud viskar ”Lyhra, du vet att det här är för bra för att vara sant”.

AWESOME kapitel, kan se allt framför mig.

AAAAH! helt underbart!

oh my .... de här var så himla braaa !!!!!
meeer ♥

AWESOME!♥ Men Ronja har ju faktiskt rätt, egentligen...

Jag tycker att det var ganska så myckeet åzum.

OCH så tycker jag att Lyrha är världens finaste OC karaktär ♥