The Vampire Diaries[Roll]

Klaus gick ut ur grillen, han var uttråkad. Han tittade mot hållet som skolan låg, kanske borde han gå tillbaka till vandrarnas läger och bränna upp det hela, för att förstöra spåren, eller så kunde han gå mot andra hållet och se ifall Caroline var hemma. Han skakade misstroget på huvudet, det var ingen idé. Långtsamt började han gå mot skolans håll.

" Damon, jag hatar dig ska du veta! ", skrek Caroline efter honom.
" Du var en vampyr, jag en människa, förstår du hur orättvis situationen var ", sade hon ursinnigt.
" Jag kommer då inte säga till dig, jag säger till Elena, hon har faktiskt ett hjärta och en själ, har du hört talas om något sådant Damon? ", skrek hon.
Hon tog bakvägen ut från skolan, hon stod inte ut med att se Damon en gång till..

"Han ringde!" sa Elena snabbt.
"Han pratade om en påle!"

Damon fnös, Caroline hade alltid varit så... idiotisk. Fast hon hade kanske lite rätt, hon var en människa och han var en vampyr.

Ën annan sak som retade upp honom var att Stefan alltid lyckades försvinna, och när man hittade honom var han aldrig skadad eller så. Han är säkert och jagar eller nåt nu, tänkte Damon surt och gick hem.

När Damon inte hörde och Stefan inte svarde igen, ringde Elena Damon.

Damons telefon ringde, och Damon svarade.
"Vad är det?", sade han bara, han var inte på humör för att vara trevlig, speciellt inte i telefon.

"Det är Elena!" sa hon snabbt.
"Stefan ringde och han pratade om en påle, jag är orolig för honom"

"Vad gör d...." Men Bonnie han i avsluta.
Rebekkah borrade in sina tänder i Bonnies hals.
Det hördes ett skrik som tystnade efter ett ögonblick.
Hon lämnade henne medvetslös och gick ut mot Kol igen.
"Du är inte riktigt klok...Men du är den roligaste i våran familj och ingen annan i den här staden är så awesome som jag så... Du får duga."
Han flinade åt henne och Rebekkah pekade mot grillen som ett tecken att de skulle gå dit.
"Tänk om Klaus är......" Rebekkah hade fällt honom och nu låg han irriterad på marken.

Damon blev alldeles varm för ett ögonblick, det var Elena... Sedan blev allt verklighet igen.
"En påle? Vad har hänt?"

Klaus vände på huvudet då han hörde ett skrik, snart därefter såg han Kol som låg på marken och Rebekkah var lutad över honom.
Han ville inte gärna bli sedd så han passade på att försvinna in i gränden som var perfekt bredvid honom. Bara de inte hade sett honom.