Ron tänker tillbaka

mer

Kapitel 21 - Kunde varit en bra dag

Solen sken och det kunde ha varit en bra dag. En dag av glädje men det skulle det inte bli trots att solen sken så starkt och glatt..

Ron vaknade med ett ryck. Han trodde först inte sina ögon, han som hade hoppats så innerligt att det bara varit en mardröm. En hemsk och jobbig mardröm som han snart skulle vakna upp ifrån men så var det inte. Han började minnas vad som hänt dagen innan, han kollade oroligt omkring sig och märkte att Ginny var borta..

Nu när solen lyste så starkt kunde Ron se hela rummet. Det var sten väggar och golv, det var en stor sten och blockerade ingången. Tung och gick inte att rubba. Små luckor fanns här och där, Ron kikade genom ett av gliporna. Men hoppade snabbt bak när en man gick förbi igången. Länge funderade Ron vad han skulle göra och hur han skulle kunna komma ut men innan han hann fatta något beslut slet plötsligt stenen åt sidan av två män. När stenen var ur vägen så puttade männen Ginny med en hård knuff in i rummet. Hon snubblade och föll på golvet.

Hon såg helt förfärad ut, längs kinderna rann tårar.
- Stanna här och inte ett ljud vill jag höra ifrån er! skrek en av männen. Sen åkte stenen tillbaka och rummet blev lite mörkare. Ron omfamnade sin gråtande syster som inte kunde få fram ett enda ord. Hon grät tyst en minut, tårarna blötte ner Rons axel. Till slut reste Ginny lite på sig och kollade upp mot sin bror. Hon tvekade en sekund men sa det sedan.

Ron höll för munnen. Han kunde inte förstå det. Det var helt omöjligt. Det fanns inte en chans i hela världen att det Ginny just sagt skulle stämma. Ron sjönk ihop och han kunde inte heller hejda tårarna. Ron kände hur hjärtat nästan slutade slå. Hur det blev svårare och svårare att andas. Hur luften kändes tung, hur smärtan var olidlig. Ginny och Ron höll om varandra och grät tyst länge, väldigt länge.

Samtidigt inte långt borta.
- Vad sa jag till dig för ett tag sen?! skrek en man som kallade sig Paul till kvinnan på marken.
- Sa jag inte att du skulle hålla käften?! skrek han igen och tog fram trollstaven som han just stoppade ner i innerfickan. Han riktade den mot kvinnan och sa ett enda ord. Med sån kraft och ett sådant hat. Ett ord som orsakade smärta. Ett ord som orsakade en olidlig smärta. Skriket från kvinnan var olidligt att lyssna på men ändå log mannen. Till slut så slutade smärtan. Kvinnan flåsade på golvet. Hon darrade av rädsla och oro.
- Berätta! skrek Paul och riktade staven mot kvinnan.
- Berätta vart hon är!

Du skriver sjukt bra! mermermer

Jag bara älskar den här Fanfictioen.

äntligen!
Mer ♥

Mer

Ja! den är bra!

Bra! Mer

Superbra! Men vad sa Ginny?