Vilien på Hogwarts!^•^

Okej jag gör en FIGHTSCEN!

XD YEA AWSUM!

~ Remus Jamie Lupin ~

Natten var inte den bästa även om dagen hade varit det. Det hela dåliga hade börjat med den enkla konversationen,
” Cassie? Cassie??” Kitty kom ner till oss i uppehållsrummet. Kitty tog ett djupt andetag och skakade Cassie lite lätt, hon sov ju så sött.
”Cassie... Sheldon kommer att använda crucio på dig... Och min bror. Om du inte dricker det här.” Sa Kitty och sträckte en bubbelrosa flaska lyftes mot den nyvakna Cassandra.
”Vad är det?” Frågade jag argt, det såg ganska misstänkt ut. Kitty tvekade.
”Kärleksdryck.” Sa hon utan att andas och man såg på de röda fläckarna på hennes kinder att hon skämdes.
”Det kan han inte.” Sa jag argt.
”Jo. Remus, han är sån.” Fick jag till svar av Kitty.
”NEJ.” Röt jag och ställde mig snabbt upp, tog tag i flaskan och rusade ut genom öppningen till Gryffindors sällskapsrum.
”REMUS! DU FÅR INTE! DE DÖDAR DANIEL!” Skrek Kitty förtvivlat och med Cass i släptåg så sprang hon efter mig. Men jag som var förtvivlad ville inte stanna, jag brydde mig inte om Daniel, han var helt oviktig för mig, den viktigaste var Cass, min Cass och hon skulle INTE få spela hjälte för att rädda Kittys brorsa. Jag sprang så långt jag orkade, mycket längre än vad både Cass och Kitty tillsammans skulle kunna springa, egentligen ville de ha med mig i quidditch laget för att jag var så vältränad men jag hade aldrig gillat sporten. När jag till slut stannade viste jag inte var jag var, det enda jag viste var att jag var tvungen att förstöra flaskan ” jag kanske kunde förstöra Sheldon med” tänkte jag och log, det var den första roliga tanke jag haft sen innan Kitty kom.

När jag förstört flaskan och innehållet ville jag mörda Sheldon, det var en svår flaska att förstöra, en sån som skulle ha hållit i minst åtta år om jag inte hade använt alla förstörande förtrollningar jag kunde mot den.
” Nu kommer jag Shelly.” Sa jag hottfullt och satte stegen mot Stora Salen, det var nog frukost nu. Och jag hade rätt för där satt Sheldon, han skulle troligen åka hem idag till sina HELBLOD föräldrar, det äcklet. Men vid andra sidan, vid Gryffindorbordet såg jag Cass och Kitty, båda med rödgråtna ögon och pratade inte med varandra. Jag satte stegen mot Slytherinbordet och satte argt min blick mot stället där Sheldon satt.
” Dolohov.” Sa jag och menade Sheldon.
” Lupin.” Svarade han.
” Duell, här utanför, och låt min flickvän vara.” Fortsatte jag argt
” Duell, med dig? Åh, det är ju lika enkelt som att sno godis från ett barn.”
” Okej, då tar vi det på mugglarvis.” Sa jag och log, jag var mycket längre än honom och mycket starkare, om jag tog med Jake och Michel så skulle jag vinna på ungefär två sekunder, hans vänner var spinkiga allihop. Jag märkte att han blev rädd med det ville han inte visa så han svarade moget,
” Okej, vi tar det utanför.” Men just som han svarade märkte jag en sak, att Cassandras villiehörsel kom till användning just då, hon hade hört allt.

Suuuper!

:3
Väntar på ditt kapitel!

Förlåt! Det skulle komma igår men vi såg Eragon så det kommer nu.


~Cassie~

Jag kunde inte tro det! Reamus stod där och ville slåss med Sheldon bara för att han hade beordrat Kitty att ge mig en kärleksdryck. Okej då, Reamus var min pojkvän såklart han skulle bli arg. Men inte så arg att han sprang iväg, gjorde sönder flaskan, ville slåss och riskerade Daniels liv! Jag var riktigt arg! Nej, förbannad!
Jag och Kitty hade gråtit när han sprang iväg. Hon för sin bror och jag för att jag visste att Ree skulle göra något galet som skulle få honom att hamna i trubbel.
Jag gick med raska steg fram till Slytherin bordet.
- Vad i helvete håller du på med?!
Min röst skälvde och jag var nära att börja gråta.
- Jag ska döda Shelly för att han försöker ta min flickvän! svarade han sammanbitet.
- Men det är JAG som är din flickvän!
Han såg arg och spänd ut.
- Det vet jag!
- Tänker inte du på Kitty? Eller Daniel? Jag var nära gråten nu.
Han tittade bara på mig. Medans jag stod där och var rasande och skrek åt honom så stod han bara där och glodde.
- Du tänker inte på Katrina! Eller hennes bror! Du vet vad han kommer att göra om du förlorar!
- Cassandra...
Jag var arg nu. Riktigt arg.
- Du tänker inte ens på mig!
Det var sant. Eftersom Kitty berättat så skulle Sheldon....Jag ville inte ens tänka på det. En gång hade jag känt smärtan.
Smärtan som orsakades av crucio. Det hade varit i min gammel mosters hus. Jag hade varit fyra år och hon hade varit senil. Så hon trodde att jag var en dödätare och plågade mig med trollformeln. Om jag blundade kunde jag känna hur det sved genom min kropp. Jag ville inte återuppleva det igen.
Reamus sträckte ut sin hand mot mig.
- Cassie....jag....
Jag ryggade tillbaka.
- Rör mig inte!
Jag vände mig om och sprang så fort jag kunde mot utgången. Det sista jag såg av Reamus innan jag öppnade dörren var hans sorgsna plågade ansiktsuttryck.
Jag kände mig så elak. Han såg verkligen sårad ut!
Jag sprang ut ur éntrehallen och ut i friska luften. När jag tänkte på hur jag och Reamus en gång suttit och pratat där, i skuggan av ett träd, fylldes mina ögon av tårar.
Jag hade varit riktigt, riktigt dum mot honom.
- Han hatar mig nog nu....viskade jag uppgivet till mig själv.
- Mjaaaauuu!
Jag vände mig förvånat om.
Vem var det som hade sagt mjau?
Jag fick svaret när jag tittade ner på marken. Det var....en katt.


Kort, tråkigt och lite konstigt. Jag visste vad som skulle hända men inte hur jag skulle formulera det...

Nej! Det var bra! Är det något speciellt med katten?

Nej, jag vet inte. Kanske. Men hon kan ha den som ett vanligt husdjur eller så är den magisk....!
Men det bestämmer AlexZz

Haha okej