(PM)Jag hatar din blotta existens

Den som vill får skapa, på villkor att ni kommer överens om vem så det inte blir två. Och ge oss länken sedan.

Grejt mejt! Jag bevakar den och så vidare nu, så kan vi lämna denna eminenta tråd fri från CA-snack.

Det kan ju vara skönt för läsare som inte likar CA

Matizze Snäääla kan du inte länka till den Officiella CA tråden på förstasidan Pliz

^ Fixat! ^^
Nästa "kapitel" kommer snart, jag ska bara skriva av det från mitt block

Jippie!!! Längtar

Jean
"Monsieur Perse, får jag be er att vårda ert språk", säger professor Fargues kyligt. Men precis som allt annat verkar tillsägelserna inte ha någon effekt på Perse som flinar brett till svar.
"Ledsen, men jag tar inte order från någon", säger Perse och ser inte det minsta ledsen ut, snarare tvärt om. Jean himlar med ögonen men tvivlar på att någon ser honom göra det. Allas blickar är fästa antingen på Fargues eller Perse.
"Nå, då kanske ett poängavdrag på sju poäng på ditt slutprov för årskurs fyra kan få dig att tänka om i framtiden", säger Fargues kyligt och ser ut över klassen. "Det här är ingen föreställning, fortsätt med att översätta era texter nu!" Fräser han och flera elever hoppar till, men på mindre än tre sekunder sitter alla djupt nedsjunkna i sina böcker igen och skriver ner det som står med uttråkade miner.
Perse ger Jean en överlägsen blick innan han vänder sig mot sin latinska bok igen. Jean följer surt Perses och alla andras exempel, men han kan inte riktigt koncentrera sig på uppgiften. Det känns som om Perse har hånat honom, och Jean kan inte riktigt förstå varför.

Igen! För tredje gången på mindre än en timme känner Jean Perses blick bränna i nacken och Jean vänder sig häftigt om så att han står öga mot öga med Perse. Rinaldi, som går tillsammans med Perse, ryggar skräckslaget tillbaka.
"Okej, vad är ditt problem?" Fräser Jean åt Perse som ser ut att göra sitt bästa för att hålla sig för skratt och se oskyldig ut.
"Vaddå? Vad har jag gjort?"
"Tja, du kan ju sluta med att bete dig som om du vore något speciellt och sluta se ner på alla andra", säger Jean elakt och känner hur triumfen bubblar upp när Perses självsäkra flin försvinner. Tre dagar har gått sedan Perse kom till skolan, och han betedde sig redan som om han äger den!
Instinktivt känner Jean att han måst ducka, och en knytnäve viner förbi precis där Jean har haft sitt huvud någon sekund tidigare.
Ilsket rätar Jean på sig och sträcker på sig så att han tornar upp sig över Perse. Egentligen är Jean bara några centimeter längre än Perse, men Jean ger intryck av att vara flera meter längre.
Det är som om Jean släpper ut all sin ilska på en och samma gång, vilket han faktiskt gör. Med råge eftersom Bijou är minst lika arg som Jean över vad som kunde ha hänt.
Perse ser däremot inte skräckslagen ut, även om alla runt dem stirrar skräckslaget, paralyserade av Jeans ilska som tycks ha runnit över och som sprider sig i luften som ett gift.
"Dö!" Skriker Jean och kastar sig över Perse. Han vet egentligen inte varför, men det kvittar. Perse skulle dö, och han skulle dö nu.

Om Jean inte hade varit så förblindad av ilska hade han antagligen både förvånats och förbluffats av Perses otroliga stridsteknik som var minst lika bra som Jeans instinktiva slag.
Sparkar och slag blixtrar förbi, suddiga av styrkan och farten som de levereras med. Sparka slå; ducka och läsa av. Om Jean är den instinktiva och ursinnigt förblindade elden så är Perse den lugna och beräknande isen. En is som inte smälter, utan som snarare räknar ut det bästa sättet att ringa in elden och kväva den.
PANG!! Perses ena knytnäve krossar pricksäkert Jeans näsben samtidigt som Jean får in en träff på Perses revben. Krasande ljud hörs från båda håll, men ingen av kämparna verkar vilja ge upp, och trots att blodet rinner från Jeans näsa fortsätter slag och sparkar att regna från båda håll.

"Okej hörni! Nu räcker det!" Skriker professor Dijan och tömmer ut en hink full med skurvatten över Jean och Perse. När det inte verkar hjälpa kommer hinken snart efter och Dijan sliter isär de två kämparna från varandra.
"Jag hoppas att ni är nöjda med er själva", bannar Dijan och blänger på Jean och Perse som sitter på varsin sida om Dijan och flämtar högt. Jean blänger ilsket på Perse som blänger lika ilsket tillbaka. "Jag sa att det räcker!" Fräser Dijan och slår både Jean och Perse i bakhuvudet.
"Aj", mumlar Jean svagt och gnider sig där Dijans knytnäve har träffat honom. Hans händer är röda av blod från den sönderslagna näsan.
"Nu går ni båda till sjukhussalen och så får ni hoppas att Julie inte ger er gift som straff för det här. Jag kommer förresten att straffa er personligen när ni båda är i bättre skick. Se fram emot det"

Ojdå! superbra!!! I WANT MORE!!!!!!!

Ja, mer. Men jag har en känsla av att det blir väldigt mycket mer tortyr från CA nu...

^ Åh, jag är inte så säker på det... *se elakt hemlighetsfull ut ]: D*