Rollspelare & Wolfy prs

”Nej, vänta.” Sade han och tog tag i hennes hand. Han drog henne intill sig och kysste henne mjukt. ”Jag älskar dig.” Log han svagt och smekte hennes rygg. Han log nöjt och la armarna om henne.

Knappt hade hon hunnit ta några steg från sängen innan Jason drog henne ner igen. Med ett nöjt litet leende la hon armarna om honom igen och lutade sin panna mot hans axel, andades in doften från honom.
"Var var du igår någonstans?" frågade hon efter en stund.

Jason smekte hennes rygg och höll om henne med ett leende som snabbt försvann från hans läppar.
”Jag tog hand om några grejer.” Sade han lågt och ryckte på axlarna.

En stund såg hon på Jason under tystnad innan hon gav ifrån sig en liten suck, ville inte ens veta vad det var för grejer han tagit hand om.
”Tack,” sa hon efter en stund och vilade sin allvarliga blick på honom, ”jag tackar dig inte tillräckligt ofta för allt du gör. För mig och för andra.” Trots att hon sällan tyckte om hans farliga uppdrag då han satte sitt liv på spel så var hon tacksam för allt.

Jason log svagt och höll bara om henne, fick lite skuldkänslor över det med Damon. Inte för att han var död, utan för att Leah bett honom att inte döda honom men att han gjort det ändå.

Att Jason inte svarade henne gjorde henne smått fundersam bara av den anledningen att hon inte visste om han tagit hennes ord på allvar eller inte.
"Du, jag går ner och fixar ihop lite frukost nu." Leah pussade honom på kinden innan hon reste sig upp och lämnade rummet.

"Behöver du hjälp? Annars tänkte jag ta en snabb dusch." log han och reste sig upp också. Han såg efter henne och putade lite med underläppen innan han gick till badrummet. Han visste inte alls hur han skulle säga vad han hade gjort med Damon, om han ens skulle säga något. Han gick till köket när han duschat klart. Han knöt badrocken runt midjan och granskade Leah. "Vad fin du är?"

Medan hon gjorde i ordning frukost lät hon tankarna vandra iväg. Speciellt mycket funderade hon på allt som hon gått miste om medan hon varit borta. Både Jessica och Penelope väntade med att gifta sig bara för att hon skulle få vara med, hennes guddotter hade säkert också växt så det knakat sedan Leah fått se henne senaste gången. Det hände så mycket i andras liv medan det kändes som hon trampade på stället. Hon väcktes upp från sina tankar då hon hörde Jasons röst.
"Varför lät det där som en fråga?" undrade hon med ett litet skratt och dukade fram på bordet.

Jason skrattade till och pussade hennes huvud lite snabbt.
"Det gör mig förvirrad hur du kan se så bra ut när du inte ens gör något särskilt. Du bara existerar." sade han och ryckte lite på axlarna med ett leende på läpparna. "Jag fattar inte sånt, du gör så vardagliga saker men du är så vacker när du gör det." log han.

Leah sa ingenting utan log bara åt de gulliga orden som kom ur hans mun och rodnade. Hon tryckte generat händerna mot kinderna, kunde inte riktigt hålla med Jason om att hon var så vacker som han fick henne att låta som.
”Äsch,” mumlade hon bara och satte sig ner vid bordet.