De utvalda

Ethan darrade av ilska. "Jag var så dum! Jag skulle ha frågat dig tidigare! Då skulle jag ha kunnat hindra det, jag borde ha misstänkt något då du gick till din vän hela tiden...". Han suckade olyckligt. "Och nu har du fått lida".

"Nej, nej, det är inte ditt fel." sa Eletha och slog armarna om honom. Det fick han inte tro, det var hennes fel eller hon visste inte någons var det. "Jag skulle ändå inte sagt något." sa Eletha tyst.

Ethan kramade henne hårt. "Jo, det var bra att du gjorde det" sa han mjukt. "Vi ska få slut på det, på ett eller ett annat sätt".

Eletha skakade bara på huvudet och la huvudet mot hans axel. "Och jag vet inte vems det är heller." säger hon darrande och lägger handen på sin mage, inte stor ännu.

Ethan kysste hennes hjässa. "Jag har hört om en växt, som tar bort graviditet så fort den visar dig...". Om hon ville ha den, så skulle han skaffa fram den. "Åh Eletha" suckade han sedan och kramade henne hårt igen.

Eletha nickade, hon visste inte, troligtvis var det mannens......"Den skulle jag vilja ha då." säger hon och kramar om honom även hon.

"Varför har du inte tagit dina örter?" frågade han sedan. "Det spelar ingen roll nu...men ändå". Han satte sig upp lite. Han var trött efter att ha kämpat emot så mycket.

"Jag gjorde det......sen gav jag väl upp bara, orkade inte, allt kändes så meningslöst." sa hon suckandes och drog upp dem på fötter det var kyligt.

Ethan kysste hennes hjässa igen. "Du skulle ha sagt till mig tidigare" upprepade han suckandes. Han började gå och la armen om henne. De skulle hem. "Imorgon ska jag gå till läkaren och ordna fram örten åt dig" sa han tröstande.

Eletha nickade, men saken kvarstod, Randa. Skulle han få reda på? Ändå var hon tacksam att det var över, att ljuga för Ethan hade varit värst av allt.