Tjejsnack(så håll tassarna borta killar!)

Är emot abort, utom i speciella situationer, exempelvis om mamman kommer dö om hon föder barnet, då är det helt kart okej. Sen kan jag såklart inte hindra någon från att göra en abort och dömer inte heller någon som gjort det. Men tycker det är sorgligt när det används som extra preventinmedel, man borde ta ansvar och försöka se till så att man inte blir oönskat gravid istället. Finns många som gjort abort p g a påtryckningar från familj, pojkvän eller vänner trots att de egentligen ville behålla barnet, det är väldigt synd

Tycker också att man borde få mycket mer information innan man gör en abort, både om hur det faktiskt går till och att det är många kvinnor som ångrar sin abort och blir deprimerade/får ångest efteråt.



En fråga till er som är för abort: vad tycker ni om abort p g a funktionshinder som Downs och könsselektiva aborter? Nyfiken bara c:

^
Könsselektiva aborter tycker jag helt klart är fel. Men om du vet att du kommer få ett handikappat barn (psykiskt eller fysiskt) och vet att man inte kommer klara av att ge barnet all den extra uppmärksamhet och omsorg som det behöver så tycker jag att abort är rätt. Hellre inget barn alls än ett försummat barn, tänker jag.

Jag är emot abort som preventivmedel. Om man inte vill ha barn så tycker jag inte att man ska ha oskyddat sex, helt enkelt. Dock kan det vara okej i vissa undantags fall, typ om man blir våldtagen.



Jag håller med!

ja om barnet är skadat känns det lite mer ok!

Åter igen spot on på mina egna åsikter. Jag är fullt medveten om att jag exempelvis inte har pengar eller tålamod för att ge ett handikappat barn vad det behöver för ett fullgott liv och därmed skulle upptäckta funktionshinder hos mitt foster ha resulterat i abort. Nu verkar dock allt helt normalt och okej med just min ofödda unge, men jag och min man diskuterade möjligheterna redan från början.

jag har en sån här kärleks fråga
det är så här att jag är tillsammans med en kille sen 3 månader tillbaka.
nu längre träffas vi knappt längre, och det mesta beror på honom, han kommer alltid med ursäkter nästan varje gång vi har bestämt för att träffas.
vi kan bara träffas på helgerna bara för att jag jobbar på vardagarna och vi bor 20 min med bil ifrån varandra
men iallafall, han gör mig väldigt ledsen när han hela tiden ställer in, för då tänker jag att allt underbart han har sagt till mig faktiskt inte stämmer.
vi skulle träffas nu till helgen till exempel, men i onsdags åkte han till Göteborg och han skulle komma hem på fredagen, men så åkte han för sent så han kunde inte träffas, samma förra helgen, då åkte han till Alingsås dagen innan och var där över natten och kom sen med en ursäkt med att bilen inte funkade men ändå kunde han ta sig till göteborg dagen efter s:

jag vet inte vad jag ska göra, jag ska få ett slut eller ska jag prata med honom om detta mer än vad jag redan har gjort?
jag är förvirrad och tål verkligen att må dåligt över honom mera

Jag skulle inte palla ta hand om en handikappad unge. Abort blir det om det är något fel på fostret.

Nintendo64 - Det verkar ju sannerligen som om det är någon fnurra på tråden, så att säga. Sorgligt, men sant så går ju känslor över ibland.

Har du konfronterat honom?

Man vet att man har falska vänner när dom lämnar dig bara för att du inte har kysst någon eller haft någon riktigt kille.

Blä ... Min kompis har en bästa vän från våran klass, men jag gillar inte hennes bästa vän så jättemycket. För det första; kaxig. För det andra; elak. För det tredje: dum i allmänhet.

Hon som jag inte gillar, har den andra snälla hela tiden och tror att hon äger den snälla. Egentligen skulle jag helst vara den snälla tjejens bästa vän, men om jag skulle fråga det så skulle hon bara säga nej.

Jag tycker liksom ... Den snälla gör så att jag klarar mig genom dagarna. Typ ... .-.