prs yehet & kkaebsong

Samuel höjer på ögonbrynen innan han nickar lätt åt de två ungdomarna, åh herregud.
"Ni två kommer kommer vara mina betjänter så länge," påpekar nittonåringen och rör på sig ut ur rummet för att gå ner mot köket. Joshua ler svagt, jo det hade han förväntat sig. Med en liten gäspning lägger han tillbaka huvudet mot Zihaos bröstkorg.

”Ser absolut inte framemot det”, knorrade Zihao buttert. ”Men rätt ska vara rätt, antar jag?” Fortsatte han med en suck och vände blicken upp mot taket. Nja, om rätt skulle vara rätt så borde han egentligen inte vara förlovad med Joshua, han borde inte ens fått ligga bredvid honom i den bekväma sängen..Så om rätt skulle vara rätt hade båda deras liv sett totalt annorlunda ut. Artonåringen hade med största sannolikhet varit tillsammans med Ethan medan Zihao troligen fortfarande sovit under bar himmel.

"Samuel går verkligen efter principen ett öga för ett öga." Berättar Joshua och nickar lätt, jo bröderna har alltid gått efter det. Även om de gärna hjälper varandra utan att få något tillbaka, så är det en bra princip att gå efter. "Men han kommer vara snäll, det kan jag lova dig." Försäkrar artonåringen medan han pillar med tyget på täcket.

Zihao kunde verkligen itne hindra sig själv från att frusta till.
”Snäll? Han påstod att jag utnyttjar dig! Jag vet att det inte var meningen att jag skulle höra det, men på riktigt, hur dåligt tror han att vargar hör?” Utbrast nittonåringen, som fortfarande var både skamsen och vredgad över händelsen på samma gång. ”Din käre bror må vara en ängel mot dig, men han tror verkligen bara illa om mig, Joshua”, konstaterade han sedan och lutade huvudet bak mot kuddarna.

"Nej, det gör han inte. Han tycker inte bara illa om dig." Säger Joshua och flyttar huvudet från Zihaos bröstkorg till kuddarna istället, hur många gånger har de haft den här konversationen? "Han tänker från alla olika aspekter, vilket jag alltid varit imponerad av. Han vill inte tro illa om dig, men jag förstår hur han tänker. Att vi blivit tillsammans precis när Ethan gjort slut med mig."

”Men att säga att jag utnyttjar dig? Det är fan att gå för långt, förstår varför jag blev arg”, knotade Zihao som inte alls kunde se på saken från Joshuas perspektiv. I samma sekund som han börjat tro att Samuel inte direkt hade någonting emot honom längre, kraschade allting till grunden, brändes ner till aska och ströddes ut i världen med vinden. Det var defintivt att gå till överdrift, men det var så det kändes. ”Jag vill verkligen tänka som du, tro att han inte bara tycker illa om mig. Men det går inte när han säger sådana saker.”

Det är vid såna här tillfällen som Joshua innerligt vill kunna ställa dig upp och gå därifrån. Jösses.
"Du tycker att det är att gå för långt för att du vägrar att försöka se det ur hans perspektiv." Påpekar artonåringen och tvingar sig upp med armbågarna, även om det gör så jävla ont. Han drar till sig sin stickade blåa tröja om han lagt vid sina ben och drar den över överkroppen. "Zihao, i Samuels ögon är det helt logiskt, och att du utnyttjar mig är inte att gå för långt, i hans ögon upprepar jag. Jag tycker inte så. Men i hans ögon, lägger han större vikt på de saker du gjorde mot mig se åren vi inte kände varandra, större vikt på att du lämna mig första gången och sedan tar tillbaka mig så fort jag sätter fötterna i skolan igen. Sen lämnar du mig igen, bara för att komma tillbaka. När Ethan sedan gjort slut med mig kommer du instigandes. I Samuels ögon var jag ömtålig då, och kunde inte riktigt tänka själv för att jag ville att någon skulle stanna med mig. Och han har inte helt fel, det var så jag tänkte när du stack andra gången."

Det var lite av ett mysterium varför Zihao blev så arg som han blev, men precis som vanligt var det ingenting som kunde hindras. Med ögon lika svarta som natten, satte han sig upp och slängde benen över sängkanten.
”Du har rätt, jag borde se mer på mig själv ur Samuels perspektiv och älta det faktum att jag är en hemsk, vidrig person som absolut inte förtjänar dig”, konstaterade nittonåringen med en röst som klingade helt utan några känslor. Ja, han överreagerade. Ja, han var förbannad. Nej, han hade ingen som helst aning om vad han egentligen höll på med. ”Förlåt för att jag kom tillbaka, Joshua. Jag borde bara ha hållit mig borta och fortsatt leva på ett sätt som uppenbarligen passar mig mycket mer än det här”, fortsatte han hetsigt och kom slutligen upp på fötter med en ganska rejälkraftansträngning. ”Förlåt så jävla mycket för att jag är kär i dig, för att jag älskar dig. Men allt som spelar någon roll är att jag måste inse hur dålig och hemsk jag är, eller hur?”

Helt förbryllad stirrar Joshua på den äldre, hjärtat sjunker till gropen i magen och än en gång vill han spy.
"Zihao, lyssnade du på någonting av det jag sa? Jag sa aldrig, aldrig att du borde se dig som en vidrig person, eller att Samuel ser dig på det viset, för det är du verkligen inte. Allt jag sa, Zihao, var att du måste försöka att se saker och ting ur andras perspektiv, annars kommer du ta åt dig av allting." Artonåringen rynkar på ögonbrynen, tårarna börjar trycka mot murarna än en gång. Han är så jävla patetisk hela deras relation är så giftig. "Vad är det du inte förstår? Jag ville att du skulle komma tillbaka, jag ville aldrig att du skulle bege dig av. Om di tycker att livet i skogen passar dig bättre, så borde du ha sagt det till mig, jag har frågat dig så himla många gånger Zihao, men om du fortsätter att ljuga om att du vill leva som människa, så kan du inte skylla på mig." Jepp, där kommer tårarna. Så patetisk är han. Tårarna över kinderna, såren över kroppen. Hela Joshua är förjävlig. "Tro det eller ej.. Men jag vill få dig att sluta se dig själv som dålig och hemsk, för det är bara du själv som ser dig som det, och jag har aldrig sagt att du är det. Allt jag vill, är att du ska försöka förstå vad och hur det är min bror tänker."

Med käkarna spända, sjönk Zihao ner på golvet och litade sig lite mot sängen som stod bakom honom. Han vågade inte ens titta på Joshua, för nu kom skuldkänslorna igen och pillade med tankarna. Def var verkligen så, eller hur? Att nittonåringen inte lyssnade alls, förvred allting som alla andra sa till någonting det inte var. Med andra ord precis det som den yngre verkade ha en tendens att göra.
”Jag försöker, Joshua, okej?” Viskade han och sneglade ner på sina händer med ett ansträngt ansiktsuttryck. ”Och det enda jag vet helt säkert är att jag vill spendera resten av mitt liv med dig och det kan jag inte göra om jag inte är mänsklig, eller hur? Det är inte så det fungerar. Nej, jag har mycket riktigt natten punkt där det känns helt värdelöst att gå runt på två ben, att äta med pinnar eller bestick..men jag är ändå villig att göra det till min bästa förmåga, bara för att jag vill vara med dig”, fortsatte han och knep ihop ögonen. Usch, det han sagt innan var verkligen ett äpple som fallit extremt långt från trädet. Ibland tänkte han sig verkligen inte för. Dumma, vidriga, hemska, Zihao.