De utvalda

"Det kan han inte göra om jag dödar honom!" morrade Ethan och gick mot dörren. Han tänkte döda honom, även om det skulle skada honom själv.

"Nej." sa Eletha och tog tag i honom. "Ethan, vi är inte ensamma, vi eller ja du har vänner i byn. Tror du inte de skulle vilja hjälpa? Vi har hjälpt dem." sa Eletha och försökte tala förstånd med honom.

Ethan drog sig loss från henne. "Jag tänker inte be dom om hjälpt till det här, jag ska döda honom för vad han gjort mot dig". Han var alldeles från vettet för tillfället. Han öppnade upp ytterdörren. "Stanna kvar här och var med Simon". Han stängde dörren snabbt sedan och sprang ut i natten.

Eletha ignorerade honom sprang ut efter honom och ja hon skulle använda sin gåva för detta. "Nej." sa hon hoppade på Ethan och brottade ner honom och höll honom fast, "Det blir värre han kommer döda dig." sa hon argt.

Ethan försökte komma loss, kniven hade fallit ur hans hand. "Släpp mig!". Han försökte komma loss, men hon var för stark..."Nej det kommer jag inte!" Den jäveln till karl kan inte vara stark, och jag har min gåva" morrade han sedan. Han kämpade fortfarande emot.

"Jag släpper dig inte förrän du lugnar dig. Du kommers inte komma undan med mord. Bättre då att vi tar hjälp, låta lagen styra, eller hjälp av männen i byn." sa Eletha då hon inte hade tilltro till kvinnorna.

Ethan kämpade emot tills att han inte orkade längre. Trött så blev han slapp i kroppen. "Jag bryr mig inte...Han förtjänar det".

"Men inte du, du kommer dö, jag vill inte det snälla." bad hon med tårarna rinnande längst kinderna, "Det var därför jag gjorde allt." sa hon ynkligt.

Ethan suckade och såg med smärtfylld blick på Eletha. "Du borde ha kommit till mig direkt..Vi kunde ha kommit på något...Hur länge har det pågått?". Hans ilska började lugna ner sig, såklart var han fortfarande rasande, men han såg klarare. "Och varför skulle jag dö? Tror du jag är så svag? Jag kan klara av en feg man".

"Du klarar av honom, men det finns ingen förklaring till varför du gör det sedan. Han är en herreman du en laglös särling." sa Eletha och släppte honom lätt, "Ett par månader i början av hösten." sa hon och nu var det snart vinter.