PRS Lupple & Medi

Hon nickade och såg på honom och klev ur sängen och tog på sig tofflor och började gå sakta ner vid hans sida och såg sig om.
"Du gav mig en spruta i nacken. Varför där?" Hon pekade mot nacken och lutade sig mot honom.
"Ska jag ge dig en spruta där eller?"

Han nickade sakta.
" För det verkar bäst därifrån. Jag ville att du skulle sova medan jag sydde." Förklarade han lugnande. Såg på hennes nacke.
" Det ser bra ut." Sa han lugnt och drog med handen över det lilla hålet och fångade upp en bloddroppe.
Han skrattade lågt.
"Jag behövde inte sys eller hur?" Förklarade han lugnt och höll en arm om henne och ledde in henne till matsalen och lät henne hälsa på gamla vänner medan han stoppade fingret i munnen.

Hon lutade sig mot honom och nickade sakta.
"Jag tror du sydde när jag sov. Det var skönt för jag kunde få sova ut lite." Hon log och slog sig ner vid bordet vid en skål flingor och log stort.
"YAY!" Hon såg på dem och började att äta.

"Hoppas det smakar." Victor log medan han torkade av händerna och såg på sin vän.

Alrik log mot henne och studerade henne när hon åt och studerade sedan Victor och flinade nöjt.
Detta gick ju bra.

Dorian, Simon och Gustaf begav sig smidigt och i skuggorna bort från gränden efter att ha gömt undan kroppen.
De alla tog sig upp där Dorian tidigare suttit och suckade tyst.
" De som är närmast henne borde också gå ut någon gång. Då är det deras tur." Muttrade han och stirrade ilsket in genom alla fönster men kunde inte lokalisera henne först.
Men snart så, han såg henne sitta och äta och log svagt. Hon levde.

Hon åt upp och sträckte fram skålen igen och log stort.
"Kan jag få mer?" Frågade hon och Victor log och hällde upp mer.
"Sen ska jag och Alrk på en liten resa. Men jag kommer ringa dig så bäst att du svarar." Han smekte henne och log.
"Vi måste ju hämta mer mat till henne."

Alrik log lyckligt och slog sig ned på en stol i köket och nickade.
"Precis, du vet ju reglerna när vi är borta. Ni alla gör det." Log han även åt de andra som satt där. Som enbart var vanliga människor.
De alla nickade leendes.
Alrik log mot dem och såg sedan på Willow och log varmt.

Dorian snurrade ilsket på sin ring runt fingret och bet sig hårt i läppen.
"Hur ogenomträngligt är huset?" Sa han mot Simon som satt i djup koncentration.
"Häxan du dödade, använde sig av blodsmagi. Det är starkt, det är mörkt och förbjudet. Men efter hennes död är den svagare.
Jag måste ha mer tid att slå mig igenom, mer kraft."Sa han ansträngt och Dorian kastade en blodpåse mot honom.
"Hämta där." Sa han otåligt. Han ville till henne.
Simon flyttade undan påsen och skakade på huvudet.
"Jag kommer inte träda över det sträcket Dorian. Det finns bättre krafter. Ljusa." Poängterade han och stirrade upp mot skyn.
" Det är fullmåne inatt, Gustaf kan jag få kanalisera fullmånens kraft genom dig för att bryta mig igenom?" Sa han lugnt.
Gustaf nickade sakta och log.
"Absolut. Men det hänger fortfarande på Dorian. Han måste bli inbjuden." Sa Gustaf och Dorian suckade.
"Hon kommer garanterat släppa in mig. Hon vet vem jag är." Sa han bestämt men oron, det där minnet liksom flög upp igen och han kunde verkligen inte trycka ned det.

"Ja jag vet reglerna." Hon log och slog armarna om Alrik och borrade in ansiktet i hans bröstkorg.
"Men kan jag få vara uppe senare idag? Jag vill se film. Om jag blir trött så lägger jag mig. Jag lovar att vara snäll."
Victor såg häpet på Willow och log.
"Självklart får du vara vaken. vi kan handla lite extra gott till dig ifall du vill." Han smekte henne och såg på Alrik.
"Ska vi gå?"

Alrik kramade om henne och pussade hennes huvud lätt.
" Visst visst. Men vi har en lång dag imorgon- tänk på det. " Log han och släppte sedan taget.
Nickade åt Victor och rörde sig smidigt och nästan ljudlöst ut från rummet. Hängde på sig en svart kappa och la handen på dörrhandtaget.
"Redo? "Sa han samlat och såg mot honom.

Dorian som var på helspänn och sökte hela byggnaden om och om igen märkte av en liten rörelse på dörrhandtaget och flög upp och tog sig ned.
Ställde sig lika strategiskt som förut.
Snart var även Gustaf där i vargform, gömd i skuggorna.
Dorian höll ett stadigt grepp om träpålen.
Var det människa, varg eller häxa så fungerade tänderna alldeles utmärkt- även en påle.
Vampyr, påle eller eld.

"Ja.." Hon såg ner. Hon skulle ha en undersöknings dag med en massa prover. Hon hatade det men log stort.
"Var rädda om er."

Han nickade och såg sedan sig om.
"Vänta ska vi verkligen gå ut framvägen? Är det så smart?" Han log och lade huvudet på sned.

" Ni med." Log Alrik på vägen ut och såg sedan på Victor och suckade.
"Det är ingen där." Sa han men flinade sedan till.
"Och vi är två." Poängterade han.
Alrik öppnade dörren och steg ut på trappen och började sedan gå bort mot affärerna.

Dorian hörde varje ord väldigt tydligt nu, flinade nöjt. Snart så.
Han hörde dörren öppnas och hörde dem komma närmare. Alrik gick först, han nickade åt Gustaf att hantera honom till en början. Överraskningsmomentet var ju det viktigaste.
Han väntade ivrigt på nummer två.