Förändrad värld Lupple & Medi

Hon makade sig närmare så hon inte sträckte på sig.
"Oh." Sa hon och nickade.
"Är det jobbigt?"

Han skrattade lågt och såg på henne. " Det är inte jobbigt. Bara en omställning." Förklarade han. "Era behov är större och oftare. Såsom mat och sömn. Om man varken äter eller sover så blir det svårt att komma ihåg." Förklarade han lugnt.

"Så det är inte jobbigt?" Hon såg på sin handled.
"Men hurr är det med vår..." Hon gjorde en paus.
"Blödning..." Hon borde inte fråga men han verkade öppen. Hon lade sedan en hand om sin midja och kändne såret. Hon bet ihop och såg bort.
"Kan du lägga handen mot märket?"

Han log. "Inte alls. Bara roligt faktiskt." Viskade han ärligt för att sedan skratta lågt. "Den berättar dem allt om också. Vad som behöver göras och så. Att choklad är bra." Förklarade han leendes. "Många av oss är så gamla att vi inte fick den informationen som människor." Förklarade han.
Men hennes nästa önskan gjorde honom lite besvärad. Han avskydde märket. Han svalde hårt men la varsamt sin hand mot det. "Gör det ont?" Frågade han.

Hon kunde inte låta bli att le när han förklarade. Såg sedan in i hans ögon.
"Det ömmar. Det är halvläkt. Det ska ju visas vem jag tillhör." Hon drog in luft och såg ner.
"Så lite grann bara."

Han nickade sakta. Det var en gammal sed, en dålig sed enligt honom men han lyfte upp hennes ansikte med några fingrar under hakan. Såg in i hennes ögon. "Låt oss tänka på något annat." Viskade han. "Resan, vill du se bilder på hur det ser ut dit vi ska? Eller vill du bli överraskad när vi är där?" Frågade han leendes.

"Låt mig bli överraskad. Det är nog det roligaste?" Hon lade en hand mot sin midja och ville dra sig från.
"Om jag blir sjuk där... Kommer du ringa våra läkare?"

Han såg på henne. "Överraskning blir det." Log han, försökte läsa av hennes ansikte. Men det var svårt. Han kanske borde gå någon människokurs. Sedan skrattade han lågt. "Nej. Jag tänkte att Alexander är kapabel att hjälpa dig om så skulle ske. Och våra läkare skulle se hans expertis som något mycket positivt." Log han.

Rhiannon pustade ut och såg lättad ut.
"Va bra. Jag vill aldrig behöva se dem igen " hon såg sedan på sina ben.
"Du svarade inte ens på frågan. Är du hungrig?"

Han log mjukt. "Jag ska försöka och hålla dig ifrån dem." Viskade han. Sedan skrattade han lågt. "Du är nyfiken." Log han. "Jag vill bara berätta att de vi ska till. Vinther och Claremo -klanen är annorlunda. De kommer inte uppskatta om du kallar dem sir, eller liknande. De har inga som är i din position." Förklarade han tyst.