Life - Lupple & Medi PRS

Hon skrattade och öppnade dörren.
"Kanske." Hon började gå runt och såg sig om. Hon log och smekte Gabriel över huvudet.

Gabriel nosade henne på handen innan han tog sig ut genom den öppna dörren och började spåra barnen. Det var väldigt tydliga spår.

Hon log och gick vid hans sida och såg sig om. Hon kunde tydligt se att Gabriel kunde hitta dem och log.
"Låtsas bara." viskade hon.

Gabriel stannade till och såg på Olivia. Var hon allvarlig? Han visste ju vart dem allihopa var. Men han frustade till och bytte riktning dit ingen var.

Hon log och smekte honom och drog handen genom hans päls.
"Bra. De får tro att de är bättre. De ger dem självkänsla." Hon log mjukt igen.

Han såg på henne med en förvirrad blick. Självkänsla genom att ljuga? Det lät ju inte som en vidare bra självkänsla men han gjorde som hon sa.

Hon gick runt ett hus och log.
"Nu kan du få leta efter dem. Vi tog bara en liten omväg." Hon log och böjde sig ner och gav hans nos en lätt kyss.
"För snart är du min och jag kommer behöva dela dig med en hel flock. Jag behöver lite sånt här."

Gabriel pressade nosen mot henne och tog sedan ett varv runt henne och pressade nosen mot hennes mage innan han vände om och letade reda på barnen. Det tog inte lång tid och snart var han i människoform, med kläder på och letade reda på sin älskling. "Hej där. "Log han och kramade henne lätt när han hittade henne.

Hon skrattade och lade armarna om honom.
"Hej där själv," Hon skrattade när barnen blev upprörda.
"FUSK!" tjöt alla och hon började att skratta allt högre.

Gabriel gav henne en lätt puss innan han vände sig mot barnen som protesterade. "Åh nej, jag fuskar inte. "Skrattade han. "Ni gömde er på typ exakt samma ställe, era spår var väldigt tydliga. "Sa han ärligt.