Rollspelare & Wolfy prs

Jason satte sig i sin bil och körde därifrån, var tillräckligt irriterad som det var. Han valde att ta hand om Damon senare så att han inte skulle vara allt för arg sen.

Mike tog sin uppgift på största allvar. Han följde efter henne vart hon än gick, satt till och med i köket medan hon tvingade i sig middagen han skrapat ihop. Inte ens sova fick hon göra förrän han försäkrat sig om att hon inte skulle kunna klättra ut från fönstret. Med en suck drog hon täcket över huvudet och blundade.

Jason tog hand om Barry genom att krossa hans polares knäskål, tyckte inte det var nödvändigt med mer än så för att få fram budskapet. Han körde sedan vidare mot Damon, knackade till och med snällt på dörren.

Damon grymtade till då det knackade på dörren, övervägde att inte göra sig besväret att gå och öppna men nyfikenheten tog över. Det visade sig vara helt i onödan då det var en ovälkommen gäst.
"Vad vill du?" snäste han ovänligt.

”Överraskning.” Sade Jason och log mot honom. Han tog upp sin pistol direkt och tryckte den mot hans panna. ”Du är en riktig besvikelse, jag ville ju faktiskt inte döda dig men din dåliga prestation ger mig inget val.” Sade han lugnt och ryckte på axlarna.

"Eh, ta det lugnt nu lite va?" Damon skrattade lite nervöst till då Jason tryckte sin pistol mot hans panna, höll upp händerna i luften samtidigt som han i ögonvrån spanade efter något föremål som han kunde försöka sträcka sig efter så han hade något att försvara sig med. "Vadå presterar jag dåligt? Jag jobbar som sjutton för att samla in dina jävla pengar."

”Men du skickar iväg dom, inte sant? Du håller span på min brud. Du ska vara glad att jag erbjuder mig att döda dig, för om jag lät dig leva så vill du inte veta vilket helvete du hade fått gå igenom.” Sade han lika lugnt som innan. Hans tillstånd kunde inte förklaras som annat än lugnet innan stormen.

"Du vet inte vad jag gör med pengarna!" skällde Damon och backade bakåt, spanade fortfarande efter vad som helst som kunde fungera som vapen. Problemet var bara att vad som helst inte dög som försvar mot en pistol som riktades mot hans panna. Då Jason nämnde Leah växte ett stort leende fram på hans läppar. "Fina bilder, va? Du skulle bara veta hur mycket pengar jag fått genom att sälja dem. Du får dina pengar snart."

”Jag kanske borde ha dig levande, ha dig som min städare kanske. Jag kommer absolut skära av din tunga och köra upp den i din röv men det är en lockande tanke att ha dig som min hund.” Sade han och granskade honom noggrant.

"Då skjuter jag hellre mig själv i huvudet." Damon gav Jason en äcklad blick, tog chansen och vände sig om för att gå ut till vardagsrummet där han suttit med sin dator. "Jag har fler bilder sparade. Hon skulle aldrig vara din om det inte vore för mig så jag skulle vilja påstå att det hela är min förtjänst. Vad ser hon ens i dig förresten?"