Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Jag vet inte!! Du bara....du betedde dig helt normalt igår...."

Mona såg tveksamt på honom en stund innan hon kom lite närmare. "Vi...vi kanske kan få tillbaka mitt minne, berätta om våra liv, berätta om dig själv!".

Niellog lite. "Det kommer ta lång tid, ska vi gå hem igen, så gör jag i ordning lite te?

Mona nickade sakta och började gå. Hon såg dock till med att hålla sig på säkert avstånd från honom. Hon gned sakta sin ömma handled, han hade hållit hårt i den... Så detta var hennes make?

Niel gick tyst bredvid Mona. När de kommit hem satt Klara och lekte med Erin. "Åh!" log hon förstående. "Jag går ut med Erin en stund om jag får?" sa hon. Niel nickade och tackade och gick in i köket. Han satte på lite té.

Mona studerade Erin, var detta hennes barn? Hon var söt...Hon följde sedan efter NIel in och satte sig vid köksbordet. "Så...kan du börja berätta nu?".

Niel nickade och satte sig mittemot Mona. "Dina föräldrar sålde dig. Till kungen."

Mona stirrade på honom. "Nej...nej det skulle de aldrig göra! Varför skulle de göra det?!". Hon mindes inte ens att hon var särling.

Niel såg sorgset på Mona. "Du arbetade hårt förr kungen, Mona, du led och jag tyckte så synd om dig när jag och min familj var på fest på slottet. Det var meningen att du skulle....roa mig. Men jag ville inte...och under min korta tid på slottet blev vi kära. Och sen så vart det en massa resor fram och tillbaka från mitt hem och slottet, tills jag köpte dig fri och vi stack med en flicka vid namnet Milena. Milena brukar hälsa på oss ibland, med sin tvillingbror Fredrik. Så småningom blev du med barn. Vi flyttade in här, gifte oss...."

Mona stirrade tomt framför sig en stund efter att han pratat klart. "Så...Mina föräldrar sålde mig..." mumlade hon med grumlig röst och såg sedan upp på Niel. "Allt det där låter som en saga, som nu slutat olyckligt...jag minns fortfarande inte...".