PRS Lupple & Medi

Willow kom ut med en morgonrock på sig och håret h'ngde ner längst hennes rygg och hon gned sig i ansiktet.
"Alrik jag har fått ont i bröstkorgen. et smärtar så hårt." Hon såg på häxorna och pep innan hon sprang rakt in i hans famn och borrade in ansiktet.
"De skrämmer mig." Hon svalde hårt och kände sig tröttare nu.
"Jag ..."

Han fångade upp henne i sina armar och backade in henne i rummet igen och blängde på häxorna som var helt i trans.
"Seså. " Viskade han och smekte henne över håret.
"En dålig dröm bara. Ingen är här."Viskade han i en nästan sjungande ton och la snart ned henne i sängen igen och bäddade ned henne och kände sedan över hennes bröstkorg och lyssnade på hennes hjärta och räknade in pulsen.
" Bara en mardröm." Sa han innan han snabbt flyttade undan handen och höll den intill sig och smärta synes i hela hans ansikte.
Inte för att han hade nuddad korset. Han bara låtsades.
"Willow, varför? Du vet att såna krucifix är dåliga för dig. Det har vi pratat om sen du var liten." Sa han lite strängare och tittade på henne.
" Det är så du sover så dåligt. Kommer du ihåg? När du hade det där stora träsaken över sängen? Du kunde inte sova på flera månader. Det är för din skull vi inte yttrar ordet." Viskade han allvarligt och studerade henne.

Hon såg på korset och satte sig upp och tog av sig det och lade det i skrivbordslådan och lade sig igen.
"Jag minns inte att jag tog på mig det. Jag måste vara sjuk." Hon vände sig om och kände värmen sprida sig i kroppen och hon slöt ögonen.
"Kan vi spela kort sen? Snälla..." Hon öppnade ögonen och såg på honom.

Victor kom in med en varsam blick.
"Willow du ser inte ut att må bra. Har Alrik tagit hand om dig?2 Han tog skålen och lade huvudet på sned.
"Jag gör iordning rummet så vilar du okej?2

Alrik smekte henne försiktigt över pannan med andra handen.
" Duktig tjej." Viskade han.
" Det är okej. Jag kommer att påminna dig." Viskade han och flinade lite.
"Absolut- om du sover i fem timmar till." Log han lyckligt och studerade henne.

Dorian såg hela scenen, varför sprang hon in i hans armar? Han såg att hon tog av sig nått och ett gammalt minne. Som kändes som flera år gammalt även om det inte var så gammalt. Hennes röst hördes i hans huvud "lova att hjälpa mig att minnas om jag glömmer dig" Han slöt ögonen och hans värsta farhågor verkade besannas, men en annan röst i hans huvud sa också. Hon spelar bara. Hon är smart.

"Men det är dag. Man ska vara vaken på dagen." Hon tog en bok och såg på honom.
"Jag lovar att." Hon grimarserade och höll om armen och lade sig ner.
"Det svider från såret." Hon öppnade ögonen och såg sedan ut genom fönstret och slöt ögonen.
"Kan vi öppna fönstret? Jag vill ha lite luft. Det är väl bra för en?"
Victor såg på Alrik och skakade på huvudet.
"Inte nu hjärtat. Du är för sjuk och måste vila upp dig. Du blir sjukare med fönstret öppet.

"Du behöver vila." Sa han lugnt.
Men kände sedan blodlukten. Hon blödde, ganska mycket.
Han gick fram och såg på hennes arm och lyfte lte på plåstret som inte egentligen täckte såret och svalde hårt.
Hon skulle dö.
Han hade ingen som helst möjlighet att rädda henne.
" Victor. " Sa han och vinkade dit honom.
" WIllow, blunda är du snäll." Bad han och såg på henne.

Hon såg på honom och gjorde som han sa och slöt öonen och gnydde svagt.
"Vad ska ni göra?"
Victor kom fram och såg på såret och suckade.
"Du kan sy. Det är inget syggt hål." Han smekte henne över håret.
"Ingen fara du kommer klara dig."

Han nickade sakta.
"gör i ordning för det då." Suckade han irriterat innan han bar upp Willow i famnen, tillbaka in i rummet.
La ned henne på bristen och spände försiktigt fast henne.
" Du är snart bra igen." Viskade han och tog en nål med sömnmedel i och pressade in det i hennes hals så hon skulle somna.
Tog sedan bort plåstret. Tvättade av och tog handskar på sig och höll ut handen för att få verktygen för att kunna sy ihop det.

Victor hade gjort i ordning rummet och väntade nu på Alrik och Willow.
Hon såg upp på honom och nickade och såg skrämt på nålen och försökte ta sig loss men hon kände sömnen komma och somnade snart.
Han gav henne nålen och såg på honom.
"Varför sövde du henne?" Han lade huvudet på sned och log ömt.

Alrik såg på honom och suckade.
"För om hon såg såret skulle hon få panik. " Svarade han kort och tvättade igen och började sedan sy.
Det skulle bli ett riktigt fult ärr. Men hans uppgift var att hålla henne nöjd, glad och frisk.
Han uppnådde varenda kriterium, utseendet var inte så noggrant.
" Jag gillar inte detta. Det är för mycket åt slumpen. " Suckade han men nickade mot hennes hals.
"Jag fick henne att ta av sig korset." Log han samtidigt som han koncentrerade sig på att sy.